Björn Nylund i spalten: Måndagsresan till jobbet
Det är ljudet och ljuset som gör april uthärdligt.
Det börjar med morgonens fågelkvitter, en symfoni om kärlek och revir som jobbar upp sig mot en tonartshöjning som pågår flera veckor efter att Eurovisionvinnaren korats.
Och sen är det bilen.
Ni vet den där känslan då en fläkt stängs av, ett ljud som hjärnan vant sig vid men som ändå tröttat ut. Plötsligt är det borta och den kollektiva känslan för alla som befunnit sig i dess närhet är befriande tomhet och behaglighet. En outtalad gemensam suck går genom rummet.
Den infinner sig även när sommardäcken kommit på. Ljudnivån från vägen blir så påfallande behaglig att man vrider ner volymen på radion till noll. I stället upptäcker man nya mer subtila ljud, förhoppningsvis bra ljud, som man undrar om de alltid funnits där. Har man sällskap sänks samtalstonen någon decibel. Den blir en aning mer avslappnad, även om vi klagar över vädret.
Det är skillnad på 1 plusgrad. En plusgrad i november är kall, fuktig och vindpinad. Man möter den med munnen i bistert streck – och vinterdäck då. En plusgrad i april är formellt precis likadan, men inger ett helt annat hopp.
Efter en helg med tvåsiffriga temperaturer är vi kanske inte lika positiva, men en måndag där bilen snabbt fått upp värmen blir snabbt en annan resa. Skogen känns städad på undervegetation, redo att släppa fram vitsippor, ormbunkar och blad. Åkrarna är prydligt harvade som med en japansk kratta – eller försiktigt gröna, med löften till kossor och insekter om en sommarbuffé under uppdukning.
Du noterar att grannar och grannarnas grannar röjt i trädgården under helgen – eller passade det kanske på redan förra veckan när det var varmare?
Rådjuren är mer synliga. Deras vinterkappa är fortfarande på, men på väg av. Kanske borde jag tagit av min?
Där susar man fram och förundras över ljuset, hur solen och dess vinkel på himlen ger luften för varje årstid sin alldeles egen karaktär – som en mästerkock som tycks kunna variera ett recept i oändlighet med exakt samma ingredienser.
När man kliver ut så andas man in denna vårgryta, kanske lite oväntat krispig med inslag av förmultnad gräsmatta. Men med en uppiggande sinnesstämning.
Dags att ta tag i veckan i en positiv anda.
Vän av ordning, eller vårkänslornas party-pooper, påminner kanske om allergi, förkylningar och bakslag i vädret. Jodå, jag har allt det där. Kanske lite extra i år.
Men jag har också en tyst bil. Och solen och fåglarna på min sida.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.