SÖK
MENY
Mystisk krabb-leverans till Nyan
En Nyanläsare som ville vara anonym lämnade häromdagen in en vattenfylld glasburk till tidningens redaktion. I den låg tre små krabbor – som visade sig tillhöra den invasiva arten Vitfingrad brackvattenskrabba. Och det bör sägas redan nu: historien fick ett tragiskt slut.
Den mystiska damen ville inte säga mera än att hon hämtat krabborna – 2,3 centimeter i diameter – från Kapellviken i Lumparland. Hon tyckte dock att vi skulle forska i deras ursprung.
Sagt och gjort. En första anekdotisk informationsinsamling på Nyans redaktion gav vid handen att sådana krabbor de senaste åren blivit allt vanligare längs de åländska stränderna. Möjligen har de rent av fått ett genombrott i sommar, med mängder av observationer.
Gull eller förfäran
Nyans utsände gav sig sedan i kast med att identifiera dem, medan hans kolleger antingen gullade med de fångna kräftdjuren i burken eller förfärades av dem.
Landskapsveterinären Maria Borgström passade på en gissning men hänvisade vidare till Husö biologiska station på Bergö i Finström. Där kunde sedan marinbiologen Karl Weckström med stor säkerhet identifiera de kloförsedda krypen: slamkrabbor.
Från Nordamerika
Det latinska namnet på dylika är rhitropanopeus harrisii och den formella beteckningen är Vitfingrad brackvattenskrabba. Den stammar från Nordamerika men observerades i Europa redan 1874 – troligen transporterad med barlastvattnet från någon Atlantångare. I Finland siktades den första gången i Nådendal 2009, och har sedan dess etablerat sig i hela Skärgårdshavet samt i delar av Bottenhavet.
Samt, uppenbarligen nudå, Ålands hav. Mycket tyder på att de kommer att bli vanligare framöver.
Invasiv art
Karl Weckström säger att den lilla filuren är invasiv och ett bekymmer. Dels konkurrerar den ut de lokala kollegerna, som tångmärlor och havsgråsuggor, dels sprider den sig med stor hastighet.
– Å andra sidan verkar den vara stor matkälla för abborren, säger han till Nyan.
– Frågan är bara hur näringsrik den är. Kanske fyller den magen på fiskarna utan att ge dem särskilt mycket energi i utbyte? Sånt är inte bra.
In i frysen
Och nu till tragiken. Karl Weckström uppmanar sedan milt Nyan att avliva krabborna. Efter att tidningens reporter föreslagit nedspolning i toaletten (”absolut inte”) eller en hårt hoprullad tidning (”då får du nog hålla på ett tag”) rekommenderar Weckström med tung slutgiltighet – frysen.
– Det är det mest humana, säger han.
Så nu sover de sin sista sömn, de tre vitfingrade brackvattenkrabborna från Lumparland, i låda nummer tre i Nyans frys, tillsammans med veganglass, lunchlådor och frusna granatäppelkärnor.
Jordfästningen kommer att äga rum i stillhet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
