SÖK
MENY
President Sauli Niinistö höll tal under Nordiska rådet – läs det här
Republikens president Sauli Niinistös tal vid Nordiska rådets 74 session i Helsingfors den 1 november 2022
Ärade talmän, bästa ministrar och medlemmar i Nordiska rådet, mina damer och herrar,
mina varma gratulationer till Nordiska rådet på dess 70-årsjubileum. Och alla ni som kommit till rådets session hälsar jag varmt välkomna till Finland.
De nordiska länderna betraktas som föregångare på många områden. Och det är vi, åtminstone i samarbetet mellan våra länder. Genom årtiondena har vi målmedvetet stärkt vår nordiska familj. Vårt samarbete har fördjupats under olika politiska förhållanden – också när det varit ett spänt läge i världspolitiken. Under årens lopp har vi utvecklats till ett av världens mest integrerade områden.
Nordiska rådet grundades 1952 mitt under kalla kriget. Även om Finland inte formellt var medlem under de första åren, var samarbetet intensivt. Vi kände de övriga nordiska ländernas stöd. När vi anslöt oss till rådet 1955, hälsades vi varmt välkomna. Då Finland deltog första gången i Nordiska rådets session 1956, konstaterade rådets president Bertil Ohlin: ”Vi har känt det som om en stol stod tom, när inte Finland var med”. För Finland var Norden då, och är fortsättningsvis, vår närmaste vänkrets och internationella referensgrupp.
***
Nu, 70 år efter att Nordiska rådet grundades, är stämningen i världspolitiken ännu frostigare än under kalla kriget. Rysslands grymma anfall mot Ukraina tog kriget till Europa. Alla de nordiska länderna har starkt fördömt Rysslands agerande. Alla de nordiska länderna stöder beslutsamt Ukraina i kampen för frihet och våra gemensamma värderingar.
De senaste veckorna har kriget igen gått in i en ny fas. Ryssland har eskalerat förstörelsen av de ukrainska städerna och infrastrukturen utan att bry sig om civilbefolkningens lidande och krigets lagar. Trots att Ukraina tappert kämpar emot och har avancerat betydligt, är det svårt att se ett slut på kriget.
***
Även vår säkerhetsmiljö har ändrats fundamentalt. Vi noterade förändringen i slutet av förra året, då Ryssland krävde att Nato inte får utvidgas. Finland såg detta som ett försök att förneka vår valfrihet. Genast efter att Ryssland hade framfört sitt krav, gav jag ett utlåtande som svar där jag sade: ”Till grunderna för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik hör att upprätthålla en nationell rörelsefrihet samt valmöjligheter. Detta inbegriper möjlighet att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato.” Vårt beslut mognade slutligen efter att Ryssland hade inlett anfallet mot Ukraina.
Processen gällande Finlands och Sveriges Nato-medlemskap har varit historiskt snabb: på fyra månader har 28 allierade redan ratificerat vårt medlemskap. De nordiska länderna var bland de första. Vi har en bra dialog med Turkiet och Ungern. Jag är övertygad om att även de ratificeringar som saknas blir verklighet. Och såsom jag har konstaterat: vi började gå den här vägen tillsammans med Sverige och vi fortsätter tillsammans.
Under årets gång har jag ofta fått frågan vad Finlands och Sveriges Nato-medlemskap innebär för det nordiska samarbetet. Enligt mig är svaret klart: samarbetet fördjupas ännu mera. Säkerhets- och försvarssamarbetet mellan de nordiska länderna är redan nu långtgående. Vi har ofta samma intressen. Våra kompetenser är starka och kompletterar varandra. När Finland och Sverige går med i Nato, står det inga tomma nordiska stolar i Nato-rådet heller. Tillsammans är vi starka när det gäller att skapa säkerhet i vår egen region och också längre bort. Vårt mål i framtiden är att vårt samarbete ska gynna hela alliansen.
Vi delar samma säkerhetsmiljö även med de baltiska länderna. Jag skulle gärna se att det goda NB8-samarbetet allt mer skulle sträcka sig in även på säkerhetsområdet. Samarbetet mellan parlamenten är redan intensivt. Men jag skulle uppmuntra er att ytterligare stärka förbindelserna och utbytet av information samt lägesbilder till exempel genom nyckelutskott.
Vi lever i en farlig tid. Sabotaget mot gasrören och drönarna som flyger i närheten av strategiska objekt är exempel på hybridpåverkan, som vi i dessa tider måste ha beredskap för. Vårt informationsutbyte är kontinuerligt. Vi har redan intensifierat vårt samarbete gällande underhållssäkerhet och krisberedskap. Detta måste fortsätta. Vår kritiska infrastruktur överskrider statsgränserna. Vi måste gemensamt se till att skydda den. När vi har gemensam beredskap, är vårt skydd som starkast.
***
Såsom det konstateras i Finlands presidentskapsprogram i Nordiska rådet: säkerhet är grunden och utgångspunkten för all välfärd. På våren fattade vi beslut och vidtog åtgärder för att stärka vår säkerhet.
Men vår välfärd utmanas även med andra metoder. De högre energipriserna och räntorna samt den tilltagande inflationen bekymrar våra medborgare. Med all orsak. I vinter tvingas allt fler göra svåra val för att minska sin konsumtion. Allt fler oroar sig för hur de ska klara sig.
Ryssland använder energivapnet i hopp om att vår resiliens ska rämna först. Att enigheten i väst börjar försvaga och stödet till Ukraina vackla. Här gör Ryssland en felbedömning. Historien har visat att vi, både som individer och nationer, hittar styrka i svåra situationer. Tillsammans och var och en för sig klarar vi av mera än vi kanske även trodde. Ukrainarna visar ett extremt exempel på detta. Våra utmaningar är små jämfört med det som Ukraina möter. Jag är säker på att vår ryggrad håller.
***
Såsom jag konstaterade när jag besökte Island för ungefär en vecka sedan, hade jag trott att det nordiska samarbetet redan hade nått en perfekt nivå. Men under vårens gång lärde jag mig att det finns en nivå som är ännu högre än den perfekta. Den svåra tiden har sammanfört Norden på sätt som vi aldrig sett tidigare. Kontakten mellan de nordiska länderna har varit intensiv.
Själv har jag besökt alla de nordiska länderna under det senaste halvåret. Dessutom har vi ofta lyft luren för att utbyta information och tankar med någon av de nordiska kollegerna. Detta har varit värdefullt.
Jag hoppas att vi drar nytta av denna möjlighet – det nordiska samarbetets renässans – så att vi stärker det gamla och skapar nytt. Även det perfekta kan förbättras.
Jag har ofta tänkt på att internationellt ses de nordiska länderna på många sätt som idealiska samhällen. Vi är kända för stark demokrati, jämlikhet och välfärd. Vi toppar statistiken oavsett om det är fråga om stabilitet, frihet, trygghetskänsla eller lycka. Man litar på oss. Det verkar finnas en uppfattning om att allt som kommer från Norden måste vara bra. Skulle vi kunna använda det här nordiska varumärket ännu mer effektivt?
I internationella sammanhang verkar vi för att stärka ett regelbaserat internationellt system. Vi arbetar för en ambitiös klimatpolitik och jämlikhet. Skulle vi i vår politik kunna stöda oss ännu starkare på det nordiska varumärket i stället för att göra saker skilt för sig?
I affärsvärlden är våra företag ofta varandras konkurrenter. Men i synnerhet gällande ny teknologi har vi stora företag emot oss, som fungerar enligt andra regler, från en annan värdegrund. På marknaden för 5G och kvantteknologi är pålitlighet ett värdefullt kapital. Skulle vi kunna börja med att se, var det finns synergier?
Exemplen är många och mycket görs redan. Men vi har ännu inte utnyttjat det nordiska varumärkets fulla potential. Och genom att ännu aktivare agera tillsammans, skulle vi kunna göra ännu mera gott. Här skulle Nordiska rådet kunna fungera som drivande kraft och katalysator. För det verkar ju vara så, att allt som kommer från Norden är bra.
Slutligen skulle jag vilja lyfta fram ännu ett tema som de nordiska länderna traditionellt har förespråkat: fred. I slutändan är ju bara fred grunden för hållbar säkerhet. För några år sedan publicerade Nordiska ministerrådet en rapport om det nordiska ”fredsbrandet”. Vi ska inte förlora den här delen av vårt varumärke, vårt brand. Det är också värt att komma ihåg vad president Biden konstaterade när jag besökte Washington i mars. Han sa att president Obama brukade säga: “we’d be alright if we left everything to the Nordic countries, everything would be fine”. Jag tror att vi håller med.
***
När vi nu firar att Nordiska rådet fyller jämna år, är vår enighet, vårt samarbete och vår närhet kanske viktigare än någonsin. Jag vill tacka er för det viktiga arbete ni gör för vår nordiska familj. Ni stärker vårt handavtryck, här hos oss och i världen. Jag önskar er en givande sessionsvecka, goda diskussioner och många nya tankar.
Tack.
