Nya Åland har under en månads tid granskat det åländska public service-bolaget Ålands radio och tv. Granskningen visar på mångåriga missförhållanden i arbetsmiljön, som både ledning och styrelser känt till utan att de åtgärdats. Förra veckan anmälde en anställd, ”Visselblåsaren”, radion och dess redaktionschef till Regionförvaltningsverket. Ett stort antal personer som tidningen intervjuat vittnar om trakasserier och mobbing på arbetsplatsen, uppgifter som stärks av en konsultrapport som beställdes av den förra styrelsen på Ålands radio. Den skarpa kritiken tillbakavisas av redaktionschef Camilla Karlsson-Henderson (föräldraledig) och nuvarande redaktionschef Nina Smeds. På grund av materialets omfattning har Nya Åland delat upp publiceringen av granskningen över flera tidningar. Nya Åland publicerar efterhand granskningen också på hemsidan.

Den här sammanfattande artikel hålls öppet för alla läsare.

Visselblåsaren:

Publicerad i tidningen Nya Åland den 29 april 2022.

– Jag hoppas att de som betalar skatt för att Ålands public service ska fungera ser att det inte gör det och kräver förändringar.

Det säger visselblåsaren på Ålands radio som anmält sin arbetsgivare och högsta chef till regionförvaltningsverket.

– Jag tror verkligen på public service. Det är det som gör allt så tragiskt: vi behövs, vi gör ofta ett bra jobb, men trycks ner av konflikterna.

Kan du beskriva den psykosociala arbetsmiljön på Ålands radio?

– Jag kan bara tala för mig och min upplevelse. Det har alltid varit problem kring Ålands radio, en ständigt giftig situation, med många fler långtidssjukskrivna än vad som är rimligt. Vi har kollegor som inte ens pratar med varandra. Det delas ut slumpmässiga bestraffningar och förbud mot att beträda redaktionen eller skicka mejl till kollegor. Jag skulle kalla det mobbning.

Finns det något mönster i mobbningen?

– Tittar man historiskt så är det alltid någon som blir utsatt. Just nu är det jag. Många har fått byta arbetsuppgifter, andra har valt att sluta. På en normal arbetsplats har man en chef eller personalansvarig som löser problemet och sedan går man vidare. Men vi har inte den balanserande funktionen. Det är en liten klick som bestämmer allt: redaktionschefen och tre-fyra personer. De har varit samma personer under min tid. Det är i klicken som alla beslut tas, och de andra får rätta sig.

Hur vill du beskriva redaktionschefen?

– Den här chefen klarar inte att fatta bra kunskapsbaserade beslut. Hon löser inte problemen, utan förvärrar dem. Hon ger folk oönskade ryggmassager, trycker bysten mot folk, kommer med sexuella uppmaningar, utsätter andra för fysisk kontakt med sexuella undertoner. Tonen på redaktionen är totalt översexualiserad. Folk har slutat av det skälet också. Män utsätts och man tror att vi gillar det för att vi är män. Det stämmer absolut inte. Kvinnor kan använda sig av samma metoder, det är bara mindre vanligt och mindre synligt.

Om någon skulle fråga dig varför du inte bara slutar, vad svarar du då?

– Jag tror på fullt allvar på public service, också här på lilla Åland. Inte alla har råd med en tidning, och man vill ha fler källor. Jag vill ju verkligen att det ska fungera, jag vill göra mitt jobb och trivs superbra när jag slipper den här dokusåpan. Men man lägger mer energi på att skapa ny osämja än på att göra utsändningsljudet bättre eller trimma mixerbordet. Det är det som gör allt så tragiskt: vi behövs, vi gör ofta ett bra jobb, men trycks ner av konflikterna. Hade Ålands radio varit en riktig, transparent nyhetsorganisation så hade vi rett ut frågorna offentligt: redaktionschef, vd och medarbetare.

Vart kan en missnöjd anställd vända sig?

– Det är svårt. Redaktionschefen utses av den politiskt tillsatta styrelsen. Men styrelsen kan inte sparka redaktionschefen, bara ta bort titeln och då får personen gå tillbaka till att vara vanlig reporter. Vd är inte chef över redaktionschefen utan ansvarar för bolaget som helhet och för teknikavdelningen. Om redaktionschefen inte sköter sig så kan du alltså inte gå till vd med en delegation, utan du måste övertyga en majoritet av styrelseledamöterna.

Men är det inte bra att redaktionschefen är oberoende och inte är tvungen att vara den politiskt tillsatta styrelsen till lags?

– Syftet med konstruktionen är bra, men det här sättet är inte det bästa. I Yle till exempel har man en stiftelse, och det skulle man kunna ha här också. Jag hoppas att de som betalar skatt för att Ålands public service ska fungera ser att det inte gör det och kräver förändringar. Ringer den de röstade på och kräver att de gör något. Vi ska vara hela Ålands radio, det låter högtravande men det är sant. När det inte funkar behöver man säga ifrån. Public service behövs men det måste göras på ett bra sätt.

Varför anmäler du detta till Regionförvaltningsverket, RFV?

– Jag tänker anmäla de delar som direkt bryter mot lagen. RFV är det enda skydd vi som arbetstagare har. Helst hade jag velat att fackklubben hade tagit upp detta, men det kommer den inte att göra. Vem ska då göra det? Ingen annan, så då gör jag det. Det finns andra som är eller har varit i samma situation, men jag har inte samordnat med dem. Det hade varit skönt att ha arbetsplatsen bakom sig, men jag fattar ju att det jag gör får konsekvenser och vill inte att fler ska drabbas. Det räcker med mig.

Susanna Skogberg

 

Intervjuer bekräftar långvariga arbetsmiljöproblem

Publicerad i tidningen Nya Åland den 29 april 2022.

För att undersöka visselblåsarens anklagelser mot Ålands radio och ledningen intervjuade Nyan mer än ett dussin nuvarande och före detta radioanställda mot löfte om anonymitet. Detta är några av deras vittnesmål.

Visselblåsarens anmälan till Regionsförvaltningsverket anklagar i huvudsak radion och dess redaktionschef för tre saker:

1. Mobbning och destruktiv klickbildning

2. Rå, sexistisk jargong och fysiska närmanden

3. Arbetsmiljö så dålig att den lett till uppsägningar och sjukskrivningar

Tre grupper

Nyan intervjuade under en månads tid fler än tio personer för att så långt som möjligt gå till botten med anklagelserna. De intervjuade, som arbetat eller alltjämt arbetar på radion – några av dem i höga befattningar – kan delas in i tre grupper: Till att börja med finns de som inte alls håller med om visselblåsarens bild av radion som en destruktiv arbetsplats. Dessa menar att visselblåsaren själv har varit en problematisk kollega och lägger större delen av skulden på honom. Sedan finns en grupp ”neutrala” medarbetare. De har inte själva känt sig mobbade utan försöker bara sköta sitt jobb och hålla sig på sin kant, men de instämmer i att stämningen på jobbet är dålig. Och sist finns en grupp som helt instämmer i visselblåsarens beskrivning. (Tilläggas kan att flera i denna konstellation inte känner till visselblåsarens identitet.) Denna tredje grupp är den största.

Här nedan hörs några av radiomedarbetarnas röster. Personliga detaljer kan ha ändrats för att skydda uppgiftslämnarna.

1. Mobbning och klickbildning

En mångårig medarbetare på radion berättar att när hen började sin anställning hade Camilla Karlsson-Henderson – som då ännu inte var redaktionschef – redan bestämt att hen skulle frysas ut.

– Det första jag fick höra var att, ”den där XX, den ska vi över huvud taget inte prata med”. Innan jag hade träffat henne! Det hade de bestämt sig för på förhand. Så det har ju varit en mobbningskultur från hennes sida från dag ett. Och det tror jag att alla som har jobbat där har varit medvetna om.

Hur kan de bestämma sig för att inte prata med dig innan du ens hade börjat?

– Hon kanske känner sig hotad på något vis. Det är just det här, [hon] bygger upp små klickar och små grupper. Man får vara med eller man får inte vara med.

– Merparten har väl alltid försökt förhålla sig neutrala. Man tar ett steg bakåt för att varken ta konflikt eller det ena och det andra.

Hur har gruppdynamiken sett ut på redaktionen?

– Ja, det har väl varit tre-fyra, det har varierat lite, som har fått härja ostört. Medan många andra bara har tigit och lidit eller tysta hållit sig utanför.

– Men morgonmötena har ju inte varit roliga. Det är mycket himlande med ögonen och stönanden. Eller om någon misslyckats med ett jobb: ”Ja, det hade man ju kunnat vänta sig. Åh! Har han någonsin lyckats med något?” Och så skrattar man, i den här klicken då. Så är det ju jämt. Det är fruktansvärt.

Men har såna här saker sagts i de kollegernas närvaro också?

– Ja, framför allt då. För att verkligen markera.

Maktspel

En annan person med stor insyn och kunskap beskriver chefsutövningen så här:

– Hon bygger upp en liten krets av väldigt lojala människor som hon sedan använder i sitt maktspel. Hon har en förmåga att få folk att känna sig väldigt sedda, väldigt omtyckta. Att, ”åh jag blir sedd av den här fantastiska karismatiska ledaren”.

– Problemet är att de personerna som varit inne i värmen ett tag kan helt plötsligt frysas ut. Det är verkligen så hon jobbar liksom.

Lång tid

Mobbningen och klickbildningen har pågått i decennier, menar en medarbetare med mycket lång erfarenhet av radion:

– Hon har hela tiden varit en extremt stark informell ledare och försökt agera som en chef även när hon inte var det. Hon har ju jobbat på radion jättelänge och haft den positionen under lång tid.

2. Rå, sexistisk jargong och fysiska närmanden

Nyans granskning visar att det finns en utbredd uppfattning att jargongen på radion är rå och sexistisk – ingen intervjuad har direkt förnekat det.

– Alla kända personer som man skulle intervjua hade öknamn, säger en medarbetare.

– Det användes riktigt grova ord [om dem], typ ”Det vet du väl att han eller hon har gjort det och det med den och den”.

Politiker kallades ”Fittan”

– Och den här kvinnliga politikern som kallades ”Fittan”, det pågick i flera år. ”Ska du gå och intervjua Fittan igen”, typ. Jag trodde inte det var sant först. Det här ska ju ändå vara en professionell verksamhet.

En annan person berättar:

– Allt och alla man pratade om. Ja du vet, ”varför har inte han kommit på jobb? Ja men den idioten är ju alltid sjuk.”

Pussade på kinden

Kanske den allvarligaste enskilda anklagelsen mot redaktionschefen handlar om att hon skulle utsätta medarbetare för oönskade fysiska kontakter. Två personer har berättat för Nyan att de bevittnat hur hon varit närgången mot just visselblåsaren.

– Första gången jag träffade henne såg jag hur hon pussade [visselblåsaren] på kinden och tryckte sig mot honom och kallade honom för ”lilla gubben”, säger en.

– Jag tänkte att, ”vad GÖR hon?”.

Flera anställda och före detta anställda vittnar om dessa närkontakter, men de flesta har inte sett det som sexuella närmanden.

– Jag har sett det, men flera har ju varit med på det. Det har varit deras sätt att kommunicera, genom en klapp i ändan. Och även tillbaka, inte bara hon utan även killarna. Det har varit ett sätt att kommunicera.

Så det har varit en del av kulturen och jargongen?

– Ja precis, så skulle man kunna säga. Det låter som att det har varit ett missförstånd, att hon inte har fattat att den personen inte gillade det.

En sorts gränslöshet i ord och handling?

– Ja precis.

En annan medarbetare tror att beteendet har haft att göra med att skaffa sig makt som kvinnlig chef.

– Det tror jag. Man skaffar sig makt genom att vara den som är roligast, som vågar säga de fulaste sakerna.

3. Arbetsmiljö så dålig att den lett till uppsägningar och sjukskrivningar

Den grupp av medarbetare som inte håller med om visselblåsarens bild av arbetsmiljön på radion förnekar antingen att det skulle förekomma mer sjukskrivningar än vanligt på deras arbetsplats, eller så hänvisar de till coronapandemin, stress över nedskärningar eller ”influensaliknande symptom”.

Den ”neutrala” gruppen medger att många varit sjukskrivna. Flera av dem säger dock att de inte riktigt tänkt på saken, eftersom de hållit sig på sin kant eller jobbat självständigt. Flertalet av de tillfrågade håller dock med om den problematiska arbetsmiljön. Och Nyan träffar på flera fall där anställda sagt upp sig.

Konflikter orsaken

– En av anledningarna till att jag slutade på radion var att jag tyckte att det var en dålig jargong, berättar en medarbetare.

– Ja, det var faktiskt därför jag slutade, säger en annan.

– Det var verkligen så, det var en väldigt starkt bidragande orsak. Det fanns inga förutsättningar att förbättra situationen heller.

Flera andra vittnar om upprepade sjukskrivningar på grund av konflikter. En anställd talar viskande i telefonen och säger att det handlar om ”så långa och gamla problem som bara upprepar sig”.

– Det är fruktansvärt. Vi har pratat om det här så länge och det blir bara värre. Jag vet att det finns de som bara och går och längtar till pensionen.

Arbetsplatskonsult chockad

En fjärde person talar om en ”kultur som byggts upp under väldigt lång tid” och säger:

– Och det är väldigt många som mått dåligt. Det är många som har slutat på grund av det. Det har pågått i säkert tio års tid.

– Det är helt galet. Jag tycker att det är väldigt väldigt bra att det här kommer fram. Det är ju public service, det är ett skattefinansierat företag som borde agera professionellt och vara ett föredöme.

Vid ett tillfälle ordnade dåvarande redaktionschefen Albin Dahlin med en arbetsplatskonsult som skulle hjälpa till med arbetsmiljön genom en workshop. En medarbetare som var med berättar:

– Vi hade en workshop, men den blev en total katastrof just för att framför allt Camilla gav sig på konsulten och verkligen skapade en vi-och-de-känsla: ”Alla mot ledningen och konsulten”.

– Konsulten var helt chockad efteråt. Det var en person som länge jobbat professionellt med arbetsplatskonflikter och ledningsgrupper, och hon var helt chockad. Hon hade aldrig varit med om något liknande, sade hon.

Michael Hancock

Efterforskade källor och hemligstämplade rapport

Publicerad i tidningen Nya Åland den 29 april 2022.

 

Ålands radio ska enligt sin bolagsordning värna om yttrande- och åsiktsfriheten och följa principen om fri och obunden journalistik. Men i samband med Nyans granskning har ledningen förbjudit medarbetare att yttra sig, efterforskat källor och vägrat lämna ut en offentlig arbetsplatsrapport.

Rapporten visar sig till sist ge stöd åt visselblåsarens anmälan.

 

När Nya Åland intervjuar dåvarande tf redaktionschef Owe Sjöblom om arbetsmiljön frågar han upprepade gånger varifrån Nyans reporter har fått sin information.

– Det låter som om du läser innantill.

Du kan väl inte fråga en reporter om hans källor?

Du kan väl inte fråga en reporter om hans källor? När Camilla Karlsson-Henderson refererar till …

– Hur vet du vad hon refererar till? Hur vet du det där?

Igen, inte är det väl så att du, som är redaktionschef på radion, frågar ut en reporter om hans källor?

– Jag måste väl få ställa frågan?

Dagarna efter samtalet skickar han sedan flera mejl till radions samtliga medarbetare. I ett av dem skriver han att bara han och bolagets vd får uttala sig i pressen för bolagets räkning. I ett annat berättar han att Nyan kunnat citera ur interna mejl och ställer frågan: ”Hur har [Nyans reporter] fått mailet?”

Konsulter utreder

Förutom att efterforska källor och förbjuda medarbetare att prata med pressen om situationen på jobbet har det av landskapet helägda radiobolaget också brutit mot landskapsregeringens egna instruktioner om allmänna handlingars offentlighet.

Mot slutet av 2016 anlitade Ålands radio två externa konsulter för att utreda arbetsmiljön, med särskild tonvikt på osakliga beteenden och strukturella problem.

Konsulternas arbete resulterade i en rapport riktad till radions styrelse med en analys och med rekommendationer. Rapporter är, om de beställs av en myndighet, enligt grundlagen en offentlig handling och bör lämnas ut vid begäran. Eventuella känsliga personuppgifter kan vid behov strykas före. Om man ändå inte vill lämna ut handlingen ska ett skriftligt och motiverat beslut ges om detta, ett beslut som sedan kan överklagas till Förvaltningsdomstolen.

Radion är dock ett aktiebolag och därför inte bundet av grundlagens bestämmelser, som bara omfattar offentliga myndigheter.

Att bolagisera verksamheter för att undgå granskning har i flera uppmärksammade fall de senaste åren kritiserats så hårt på Åland, att landskapsregeringen fattat ett principbeslut i frågan. Landskapsägda aktiebolag ska numera följa samma regler som den övriga förvaltningen. Men när Nyan begär ut konsultrapporten om arbetsmiljön blir det ändå tvärstopp.

Radions styrelseordförande Magnus Lundberg ber först att få påskhelgen på sig att tänka över Nyans begäran. Efter helgen säger han på telefon:

– Jag lämnar inte ut uppgifter som berör enskilda, det är det svaret du får.

Men enligt lagstiftning och praxis kan ni ju stryka över de känsliga uppgifterna? Det är ju så man gör?

– Jag vet precis vad du tänker, men det är ett litet bolag och det är mycket som berör enskilda.

Nyan ber honom då om ett skriftligt avslag med besvärshänvisning.

– Vi är ett aktiebolag, så du kan inte besvära dig över något beslut som vi fattar.

Enligt ett uttalande av dåvarande finansminister Torbjörn Eliasson ska landskapsägda aktiebolag inte hemlighålla dokument, som skulle vara offentliga inom förvaltningen. Ska jag förstå dig som att ni vägrar följa den instruktionen?

– Jag håller inte med om att jag inte följer den.

Jag konstaterar att ni uppmanar medarbetare att inte uttala sig till pressen, efterforskar källor och vägrar lämna ut allmänna handlingar.

– Tja, det är din tolkning.

På andra vägar får dock Nyan ändå ta del av rapporten – och den styrker visselblåsarens påståenden och vad Nya Ålands granskning visat.

Ur rapporten:

Person A lyfter upp som ett problem ”högljudda, negativa och kränkande diskussioner”. Person B berättar om ”hårda ord om varandra … dålig stämning när man hör kolleger som sitter och svär över någon annan”. Person C säger att ”jargongen är tuff, närmast sexistiskt ibland”.

Det noteras att redaktionschefen är av en annan åsikt:

”Camilla har en lite annan syn på det här. Hon tycker att ingen snackar illa om någon i bolaget, man talar om offentliga personer, majoriteten har kul på arbetsplatsen, man skrattar och skojar. Hon reflekterar vidare på situationen: ’Var går gränsen för skoj och kul. Skall jag som chef säga sluta ha roligt?’”

Rapportens slutsats är: ”Det förekommer både självtaget ledarskap och klick-bildning inom Ålands radio. Det har tydligen funnits ett tomrum som blivit uppfyllt av redaktionschefen. Situationen är på intet sätt ovanlig med den leder lätt till beslut utan ansvar och fördelar för klicken. Vi finner det synnerligen önskvärt att denna utveckling bryts.”

Michael Hancock

Så bemöter ordinarie redaktionschefen kritiken

Publicerad i tidningen Nya Åland den 2 maj 2022.

Ålands radio och tv:s redaktionschef Camilla Karlsson-Hendersson tar avstånd från de anklagelser som riktades mot henne i artiklar i fredagens Nya Åland.

Camilla Karlsson-Hendersson, som nu är föräldraledig, svarar i ett mess när Nya Åland ber om en intervju.

Messet i sin helhet:

”Till att börjas med så vill jag säga att jag naturligtvis tar avstånd från anklagelserna. Nya Åland har överhuvudtaget inte kontaktat mig för en kommentar gällande detta och nivån på den här smutskastningen är helt absurd och anklagelserna så grova och ensidiga att det strider mot all god journalistisk sed. Jag är så klart chockad och sårad över hur jag målas upp och förstår inte hur sånt här kan tryckas utan att jag fått bemöta det.

Det stämmer att bolaget har haft problem genom åren men absolut inte på denna nivå. Något sådant har heller inte framkommit de senaste åren till vårt arbetarskydd som har representanter från bolagets alla avdelningar.

Grunden till allt detta är en konflikt mellan mig och den som Nyan kallar ”visselblåsaren”. Artiklarna i Nya Åland är ensidiga och det finns fler sidor av detta men i min roll som chef (just nu en föräldraledig sådan) kan jag inte gå in på ytterligare detaljer om enskilda med-arbetares agerande och händelseförlopp.

När det gäller mitt ledarskap så gillas det säkert inte av alla anställda men som chef har jag alltid prioriterat bolagets och personalens bästa och det jag hoppas allra mest är att den fantastiskt duktiga personalen ska få arbetsro.”

Nya Åland har på nytt bett om att få göra en intervju med redaktionschefen.

Nya Åland 

Tf redaktionschef begär en oberoende utredning

Publicerad i tidningen Nya Åland den 2 maj 2022.

”En ensidig rapportering” – så beskriver Nina Smeds, tf redaktionschef och ansvarig utgivare vid Ålands radio och tv, Nya Ålands granskning av arbetsklimatet på radion.

Hon har dock begärt att styrelsen ska initiera en oberoende utredning.

Nina Smeds tillträdde som tf redaktionschef för bara några dagar sedan. Den ordinarie redaktionschefen Camilla Karlsson-Henderson är föräldraledig.

Smeds bekräftar att hon har mejlat till styrelsen på fredag förmiddag för att begära en oberoende och omgående utredning.

– Med tanke på vad som kommit fram är det fruktansvärt sorgligt att medarbetare vantrivs på arbetsplatsen, säger hon.

Eftersom du har begärt en utredning så måste alltså problem finnas?

– Det finns det alltid på arbetsplatser. Men det finns alltid flera sidor. Om Nyan hade velat göra granskningen enligt god journalistisk sed skulle man ha gett båda sidor möjlighet att kommentera. Camilla Karlsson-Henderson borde ha fått bemöta anklagelserna i samma tidning. Nu blir det oskäligt lång tid tills nästa möjlighet att kommentera kommer.

Nina Smeds minns själv att två tidigare utredningar har gjorts om arbetsklimatet på Ålands radio sedan hon själv började på radion.

– Vad jag minns handlade resultaten om ledarskap. De har dock inte resulterat i något, säger hon.

Normalt att granskas

Nina Smeds ser inget konstigt med att Ålands radio granskas, som vilken annan samhällsfinansierad verksamhet som helst.

– Men det är svårt för mig att bemöta anklagelserna mot Camilla Karlsson-Henderson. Det är hon som borde få göra det med tanke på hur grova anklagelserna är – de handlar ju inte bara om hennes ledarskap utan även hennes karaktär och övriga beteende. Det är svårt för mig som chef också att bemöta anklagelserna för att jag inte kan uttala mig offentligt om eventuella problem och åtgärder när det handlar om enskilda medarbetare.

Vi har intervjuat flera personer som vittnar om klickbildning, mobbning och en sexistisk jargong – är du förvånad över det de säger?

– Folk måste få säga vad de känner och tycker. Men det känns otryggt att personalen inte kan berätta om hur de mår utan att det läcker till medierna.

Dåvarande tf redaktionschefen Owe Sjöblom frågade flera gånger efter Nya Ålands källor och förbjöd medarbetare att yttra sig till pressen – hur kommenterar du det?

– Det var inte korrekt att fråga efter källor. Men när det gäller anklagelsen att personalen fått tillsägelse att de inte får uttala sig i pressen har jag inte hittat något belägg för det. Det som Owe Sjöblom skrev i ett mejl är att det är fritt fram att uttala sig om sitt eget mående till pressen, men att man inte ska uttala sig om andra med-arbetares privata mående eller omständigheter.

Hur skulle du själv beskriva redaktionschefens ledarskap?

– Ambitiös och driven, och öppen för nymodigheter.

Flera möjligheter

Nina Smeds anser också att medarbetarna har haft alla möjligheter att uttrycka missnöje med arbetsklimatet.

– I fem år, fram tills nu, har jag varit arbetarskyddsfullmäktig och vi har inte fått in några ärenden som det som den så kallade visselblåsaren nämner. Vi har varit fyra personer i arbetarskyddsfullmäktige – en från redaktionen, vd, en från produktionstekniken och en från distributionstekniken – så med den bredden torde det ha gått att hitta någon man känner förtroende för.

Susanna Skogberg

susanna.skogberg@nyan.ax

 

Tidigare ledningen bekräftar långvariga problem i arbetsmiljön

Publicerad i tidningen Nya Åland den 2 maj 2022.

Albin Dahlin, tidigare redaktionschef på Ålands radio, bekräftar bilden som Nya Ålands granskning av radion ger. Han menar också att en misslyckad rekryteringsprocess gav upphov till stora slitningar på redaktionen.

Även tidigare styrelseordföranden Mia Hanström uttalar sig om granskningen.

– Det är jättehemskt det ni kommit fram till, säger hon.

Albin Dahlin gjorde under journalistutbildningen sin praktik på Ålands radio 2007 och och arbetade sedan där i omgångar fram till 2017. Han menar att Nya Ålands granskning väl fångar problematiken på radion ”i all sin bredd”.

– Jag blir inte förvånad. Mycket av det som nämns i era artiklar har jag upplevt själv. Jag känner igen beskrivningarna av arbetskulturen.

Dahlin säger att han upplevde stora problem med arbetsmiljön när han blev redaktionschef hösten 2015.

– Jag hade jobbat i flera olika roller innan på Ålands radio, både som reporter och nyhetschef och producent. Då hade jag inte upplevt att det var ett jätteproblem, även om jag visste att jargongen var rå.

– Men jag kan säga att jag hade underskattat problematiken. Det var när jag fick chefsrollen att hantera som jag insåg vilka problem det fanns.

Du drabbades själv då?

– Ja. Jag upplevde att det fanns en del av redaktionen som aktivt motarbetade mig och det jag försökte göra.

Av vilken anledning?

– Det var en extremt turbulent situation. Den tidigare redaktionschefen [Astrid Olhagen] hade slutat i protest mot styrelsen och det var väldigt starka känslor på redaktionen. Vissa kände nästan ett hat mot styrelsen.

– När jag sedan blev anställd av styrelsen så sågs jag som deras representant, vilket jag förstås inte var. Det var absurt.

Röstade om chef

Albin Dahlin säger att falangen som motarbetade honom var anförd av den nuvarande ordinarie redaktionschefen Camilla Karlsson-Henderson.

Hade hon sökt ditt jobb?

– Ja. Det var ju det som förstärkte detta. Hon och hennes gäng vägrade väl acceptera att jag fick jobbet istället för henne.

Albin Dahlin säger att anställningsprocessen hade varit ”väldigt speciell”.

– Styrelsen var mån om att involvera personalen, så personalen fick rösta om vem som skulle få jobbet som redaktionschef. Så både jag och Camilla som då var ”kandidater” fick hålla någon sorts presentation för personalen. Och sedan hölls någon sorts omröstning.

– Ser man på det i efterhand så var det kanske inte en så bra start. Snacka om att starta en inneboende konflikt i en arbetsgrupp …

Men du vann den ”skönhetstävlingen” då?

– Ja, tydligen gjorde jag det.

Informerade styrelsen

Albin Dahlin tröttnade till slut på konflikten och sade upp sig. Han uppger att han höll styrelsen noga informerad om orsakerna.

– Jag kan säga att jag var väldigt tydlig till dåvarande styrelseordföranden [Mia Hanström] om varför jag slutade och varför jag inte såg någon möjlighet att fortsätta.

– Det bästa hade ju varit att rekrytera någon utifrån.

Mest meriterad

När Nyan kontaktar Mia Hanström säger hon att det är princi-piellt svårt för henne att uttala sig. Även om hon inte längre är styrelseordförande har hon fortfarande bolagets bästa för ögonen och har sekretessklau-suler att förhålla sig till.

– Det skulle vara lätt att säga ”inga kommentarer”. Men samtidigt är det viktigt att frågan blir begriplig för människor, för det är ju jättehemskt, det er granskning kommit fram till.

– Detta är också ett offentligt bolag och vi måste vara mer transparenta än andra bolag.

Hur tillsattes den nuvarande ordinarie redaktionschefen?

– Efter att Albin sagt upp sig så sökte ett antal människor jobbet och vi hade en rekryt-eringsgrupp som intervjuade flera stycken.

– Signalerna var att vi hade en dålig arbetsmiljö och det fanns förstås de som hade åsikter om både det ena och det andra. Och från styrelsen hade vi en idé om att inte rekrytera någon in-ifrån organisationen, eftersom vi hade arbetsmiljöproblem.

Mia Hanström säger dock att Karlsson-Henderson i slutänden var den som var mest meriterad, både formellt och arbetsmässigt.

– Vi bestämde att, i och med att vi var i färd med att jobba med arbetsmiljöproblemet, och eftersom det aldrig är en person som är ett problem på en arbetsplats, så ville vi ge henne chansen att stiga upp och ta ansvar och bli chef.

Men varför, om ni själva inte ville rekrytera internt?

– Vi hade till sist inga andra. Och vi tyckte att hon hade bra meriter och gått en ledarskapsutbildning. Vi ville ge henne chansen. Vi hade också ett systematiskt arbetsmiljöarbete som vi trodde skulle hjälpa både henne och hela organisationen.

Hanström understryker dock att hon aldrig tidigare har hört om sexistiska uttalanden och oönskade fysiska kontakter på Ålands radio:

– Det är helt nya fakta för mig. Det har jag aldrig hört förut. Och om det stämmer så är det ju sånt som man i längden kan säga upp folk för.

Albin Dahlin arbetar inte längre med journalistik och bor i svenska Alingsås. Han låter sorgsen när han talar om Ålands radio:

– Det är så tråkigt att problemen pågått så länge. Det är ju inte bara de fem senaste åren, de har funnits sedan jag började på radion.

– Men det är väldigt bra att ni belyser detta  Det är väldigt trist. Det här kunde vara Ålands roligaste arbetsplats.

Michael Hancock

 

Nu svarar redaktionschefen på den konkreta kritiken

Publicerad i tidningen Nya Åland den 3 maj 2022.

Ålands radios ordinarie redaktionschef Camilla Karlsson-Hendersson kommenterar idag mer ingående den kritik som framförts mot henne. Hon menar att både kramar och pussar förekommit, men utan sexuella anspelningar.

– Vi är en familjär arbetsplats.

Hon vill inte ställa upp på en muntlig intervju men svarar på Nya Ålands frågor skriftligen.

I ditt meddelande (publicerat i Nya Åland i går) skyller du på en konflikt mellan dig och en enda underlydande kallad ”visselblåsaren”. Nyans granskning visar dock att en uppsjö av medarbetare under mycket lång tid upplevt att du anfört en mobbningskultur, med sexistisk jargong, utfrysning och offentliga hånfullheter på mötena. En del av detta bekräftas också i en konsultrapport från 2017. Har du verkligen inte varit medveten om detta?

– Konsultrapporten från 2017 förde fram att det fanns en tydlig uppdelning på arbetsplatsen. Att just jag skulle vara den enskilda anledningen till detta framkom inte. I slutet av januari 2017 anställdes jag som redaktionschef och hade en prövotid fram till juli 2017. Med Nya Ålands påstående i åtanke borde i så fall inte mitt kontrakt förlängts. När jag fick tjänsten som redaktionschef var mitt absoluta fokus att i första hand ena redaktionen och det tycker jag också att jag lyckades med. Att sedan inte mitt ledarskap uppskattas av alla är naturligt på en arbetplats. Inte har jag heller mobbat personal utan jag har hela tiden tagit professionella beslut utifrån vad som är bäst för bolaget.

Förnekar du fysiska beröringar som pussar på kinden mot dina manliga kolleger?

– Jag har säkert gett kramar till både manliga och kvinnliga kollegor i bolaget. Vi är en familjär arbetsplats och behandlar också varandra därefter men det finns inga sexuella anspelningar med detta.

Flera medarbetare har hört dig säga att ”det här skulle jag aldrig komma undan med om jag varit man” beträffande de fysiska beröringarna. Stämmer det? Och hur resonerar du kring det? Har det bara rört sig om missuppfattade skämt?

– Återigen, det har aldrig funnits några sexuella anspelningar på vår arbetsplats. Vi är en familjär arbetsplats.

Hur kommenterar du alla vittnesmålen om sexistisk jargong på jobbet? Har du kallat en kvinnlig politiker för ”Fittan”? Har du benämnt styrelsemedlemmar som ”äckel”, ”aset” eller hängt på öknamnet ”Bajs-” på deras förnamn i mejlväxlingar med underlydande? Om ja, varför?

– Interna samtal i ett företag är just interna samtal och kan ha både högt och lågt i taket. Vi är en familjär arbetsplats där vi litar på att vi förstår att det inte är allvar bakom sådant. Det allra viktigaste är att vi alltid förhåller oss neutrala i vår rapportering och det upplever jag att vi alltid gjort.

Har du fått skriftliga varningar av styrelsen? I såna fall, varför?

– Ja. Jag och tidigare vd hade olika syn på hur public service fungerar.

Eftersom du varit först sjukskriven och sedan föräldraledig har vi tvingats försöka kontakta dig genom dina ställföreträdare: först genom Owe Sjöblom, sedan genom Nina Smeds. Varför har du valt att inte svara?

– Det borde vara ett känt faktum för Nya Åland att när man genomför en granskning eller rapportering där det framförs kritik mot en person så hör det till god journalistisk sed att nyhetsmediet tar direkt kontakt med den person som kritiseras. Det är vare sig mitt eller mina kollegors ansvar att se till så att Nya Åland får en kommentar, ansvaret ligger helt och hållet på journalisterna på Nya Åland. Trots sjukskrivning och föräldraledighet har det gått att nå mig via normala kommunikationskanaler som telefon, mejl, messenger och så vidare.

Varför vill du inte ställa upp på en intervju?

– Det är ju det jag gör just nu. Dessutom är jag föräldraledig och utomlands just nu.

Michael Hancock

 

 

ÅRTV:s styrelseordförande: Ha lite tålamod

Publicerad i tidningen Nya Åland den 3 maj 2022.

Radions styrelseordförande Magnus Lundberg pusslar som bäst med tider för att kunna ha styrelsemöte om Nyans granskning redan den här veckan. I övrigt vill han vänta med kommentarer.

Ni har blivit ombedda av tf redaktionschefen Nina Smeds att utreda anklagelserna som framkommit i Nyans granskning. Hur ska den gå till och vem ska göra den?

– Nu är du lite för tidigt ute. Vi ska ha ett styrelsemöte inom kort och då kommer vi att diskutera den biten. Så det finns inga tankar eller förslag kring det i det här skedet än.

Smeds uppger i en intervju att bara under hennes tid som anställd – cirka fem år – har det gjorts två utredningar som inte har lett till något. Varför inte?

– Det kan jag heller inte svara på just nu. Jag har sagt att vi ska sammanträda och analysera situationen. Efter det kan jag återkomma med lite synpunkter. Jag förstår dina frågor fullständigt väl, men ibland måste du ha lite tålamod. Jag vill ju ge välgrundade svar.

Harry Jansson säger att det var en nyhet för honom med konsultrapporten från 2016/2017 och uttrycker besvikelse över det. Hur ska man se på relationen mellan er och landskapsregeringen?

– För min del tycker jag att vi har en väldigt bra relation med Harry Jansson och tjänstemännen. Detta berör den förra styrelsen och den förra landskapsregeringen, så jag tycker att du ska ställa frågorna till dem.

Så vad händer nu?

– I närtid ska styrelsen ha möte och analysera den diskussion som har varit. Vi har ju också en pågående vd-process att ta hand om. När vi har haft styrelsemöte kan jag svara bättre på dina frågeställningar. Vi håller på att pussla ihop ett möte den här veckan.

Michael Hancock

 

Ansvarig minister ”omruskad” och ”besviken”

Publicerad i tidningen Nya Åland den 3 maj 2022.

Vicelantrådet Harry Jansson (C) är ansvarig för Ålands radio. Han känner sig ”omruskad” av Nyans granskning – och är besviken över att inte ha informerats om konsultrapporten som bekräftar många av granskningens slutsatser.

Vad är dina tankar kring Nyans pågående granskning av ÅRTV?

– Vi är naturligtvis omruskade, som alltid när man nås av den här typen av information. Jag har inte haft en tydlig bild av hur tidigare och nuvarande medarbetare på radion har uppfattat arbetsmiljön.

– Men som politiskt ansvarig i landskapsregeringen så blev jag informerad av styrelseordföranden Magnus Lundberg precis i anslutning till publiceringen, så att jag fick en inblick i vad som komma skulle. Det var värdefullt.

När har ni möte med radions styrelse?

– Vi har nu bjudit in Magnus Lundberg under dagen [idag, tisdag] och den han önskar ta med sig från styrelsen till överläggning, och då kommer vi att få en redogörelse på hur de ser på situationen och vilka åtgärder som styrelsen har diskuterat så här långt.

– Det är naturligt, i ett läge när vi inte bara har en anmälan till Regionförvaltningsverket i den här frågan, men också allmänt, vad gäller omtanken om folks allmänna väl och ve. Det är vår allmänna skyldighet som indirekt arbetsgivare, att vi blir trygga om att styrelsen tar det här på största allvar och har tankar om hur man kan förbättra arbetsmiljön.

Hur tungt vägande är anmälan till RFV?

– Vi konstaterar att det finns en anmälan. Då bör man låta den ha sin verkan och den effekt som tillsynsmyndigheten kommer fram till. Den delen är redan inledd, och vad vi kan göra från den politiska sidan är att förvissa oss om att styrelsen arbetar vidare med att förbättra arbetsmiljön. Och att, om det har förekommit en dålig hantering av personalen, att den snarast upphör. Och att man visar respekt för varandra som individer. Med beaktande av varandras yrkesroller, alltså respekt AV ledarskapet men också att ledarskapet respekterar medarbetarnas individuell förmåga.

Det är uppenbart att detta pågått länge. Det beläggs i en rapport redan från 2016/2017. Hur känns det att få höra detta?

– Jag måste medge att det känns lite konstigt att få vetskap nu om vissa saker, som den här konsultrapporten. Att man har valt att inte informera oss om att det gjorts den typen av åtgärd, att man försökt förbättra arbetsmiljön. Där känner jag en viss besvikelse över att jag inte fick veta det när jag tillträdde. Det här var ju gjort under förra mandatperioden.

– Där hade det varit bra med en mer öppen kommunikation. Samtidigt så förstår jag, för politiskt har man alltid velat hålla radion på en armlängds avstånd så att det inte ska talas om ”regeringsradion” eller styrning av det politiska innehållet. Det är väl det också.

Kommer du att kräva något av styrelseordföranden i morgon?

– Nej inte direkt, mer än att försäkra oss om att de tar det här på största allvar. Om den här ogynnsamma arbetsmiljön har funnits i flera år så är det absolut vårt ansvar att se till att allt blir normalt och bra. Så här får det absolut inte gå till.

Michael Hancock

 

Så har Nya Åland jobbat med radiogranskningen