Angelina Eklund i spalten: Jag är rikssämst på att mingla
Efter år av sociala missöden har jag konstaterat en sak: jag suger på att mingla.
Det börjar alltid likadant. Jag befinner mig på en social tillställning av något slag och råkar i ögonkontakt med någon halvbekant typ. En styltig och konstgjord konversation bestående av pliktskyldiga artighetsfraser inleds.
Så här långt känner säkert de flesta igen sig; att konversera avslappnat med människor man känner halvbra är en konstform som långt ifrån alla bemästrar. Om man inte är en sån där sinnessjuk människa som kan få ett helt rum i rätt sinnesstämning bara av att plira lite med ögonen.
Härom veckan befann jag mig i ett riktigt snobbigt mingelsammanhang bestående av finkulturellt folk. Det bjöds på vin och snittar och hela köret. Som bäddat för sofistikerat jams om vädret, litteratur, världsläget och annat mingligt, med andra ord.
På något sätt hamnade jag och en känd finlandssvensk skribent intill varandra och en inledningsvis normal konversation om allt sånt man brukar prata med främlingar om tog vid. Vi spårar in på ämnet studiestäder och jag nämner att jag ansökt till studier i Åbo till hösten, och att just Åbo är högst upp på min lista över framtida studieorter.
”Varför föredrar du Åbo över Helsingfors”, frågar min nyfunna mingelkompis. Det mest sanningsenliga svaret vore att skolorna verkar bra, att det ligger närmare Åland och att större delen av min vänkrets studerar där. Men av någon outgrundlig anledning, kanske något i mitt sociallivs undermedvetna som strävar efter självutplåning, fick jag en låsning. Jag kunde inte komma på ett enda vettigt svar och drog istället till med: ”Jo, eh, killarna är snyggare i Åbo”.
”VA?!”, tänker jag i samma sekund som jag avslutat min mening.
”Jag håller helt med”, svarar min mingelkamrat lugnt och situationen känns med ens överslätad. Men efter det här underliga, kontextlösa påståendet tappar jag stinget. Rena desinformationskampanjen för övrigt, att Åbokillarna skulle vara snyggare än Helsingforsbor. Jag har varit i Åbo TVÅ gånger i mitt liv och att utbudet av killar där skulle vara bättre än i någon annan finsk stad, stämmer över huvud taget inte. Killarna i Åbo ser ut som killar gör mest, de är varken snyggare eller fulare än killar bosatta någon annanstans.
Så där blir det i alla fall oftast när jag minglar. Jag säger något halvunderligt och blir sedan så förbryllad över min egen gränslöshet att jag tappar greppet om situationen och låter konversationen rinna ut i sanden.
Överväger att beställa hem en bok om att förstå socialt samspel. Tills dess: undvik att mingla med mig, för ditt och mitt eget bästa. Om du inte är en jättesnygg kille från Åbo. Det vore ju inte helt fel att få min Freudianska felsägning bevisad.