– Det här är inget ”random gnäll”. Patienter med både psykisk och somatisk sjukdom måste få en värdig vård hela vägen, även i slutskedet. Det säger Arsim Zekaj, Oasens förbundsdirektör, som vill se en bättre och mer sammanhållen vård av psykogeriatriska patienter.
De demenssjuka fångas upp, men äldre människor med både psykiska och somatiska diagnoser faller mellan stolarna. Enligt Arsim Zekaj borde Åland ha en specialiserad avdelning för just den här gruppen, med hela landskapet som upptagningsområde.
– Det behövs mer handlingskraft för att tillgodose deras vårdbehov. Nu bollas de fram och tillbaka mellan organisationerna, säger han.
Samverkansavtalen mellan ÅHS, KST, kommunerna och Oasen har enligt honom ännu inte medfört någon förbättring på golvet.
– Där är förutsättningarna desamma, skulle jag säga. Samverkansavtal mellan olika huvudmän riskerar tyvärr ofta bli en papperstiger.
De psykogeriatiska patienterna kan ha diagnoser som exempelvis schizofreni, och kan ofta vara utåtagerande och därmed krävande att vårda och bemöta.
– Utåtagerande beteende ställer högre krav på konstant närvaro och tillsyn av personal, eftersom patienten uppvisar aggressivitet mot sin omgivning, mot avdelningen, och så vidare, säger Arsim Zekaj
Jämfört med de demenssjuka är de psykogeriatriska patienterna färre till antalet. Enligt Arsim Zekaj vårdas vid Oasen 5–6 psykogeriatriska patienter vid varje tillfälle, och lika många i Mariehamn.
– Det skulle räcka som underlag för en avdelning. Just nu placeras de på avdelningar där man behandlar andra typer av diagnoser: vanliga vårdavdelningar men också demensavdelningar. Men på demens-avdelningarna finns redan en grundoro, och får man då dit patienter som är utåtagerande så ökar den oron, säger han.
Tomrum efter Grelsby
Han skrev i våras ett brev till landskapsregeringen för att lyfta frågan, och fick svar från ansvarig minister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) strax innan han gick på semester.
– Det ser ut som sådana svar brukar se ut, med hänvisningar till lagparagrafer men egentligen inga svar på hur vi ska tillgodose behovet. Patienterna kommer högst sannolikt att bollas fram och tillbaka även fortsättningsvis, säger Arsim Zekaj.
Problemet är långtifrån nytt. Flera generationer av patienter som har fått utstå detsamma.
– Tomrummet efter Grelsby fylldes aldrig, det märks både i Mariehamn och här. Frågan dyker upp återkommande, men allt rinner gärna ut i sanden, säger han.
På Oasen har de i huvudsak valt att samla de psykogeriatriska patienterna på samma avdelning. Men bristen på specialkompetens märks.
– I våras genomförde vi en handledningsinsats, som en ”fortbildning light”. Men det är bara att skrapa på ytan, säger Arsim Zekaj.
Psykogeriatriska patienter behöver dels rätt medicinsk behandling och dels rätt bemötande: det är inte vem som helst som klarar att bemöta en schizofren och utåtagerande patient på lämpligt sätt.
– Det ingår i närvårdar- och sjukskötarutbildningen, men vi har bara någon enstaka som gått specialutbildning och vi behöver många, många fler. Med en gemensam avdelning finns det chans till kompetensutveckling för de som är intresserade av att arbeta med den här målgruppen, vilket i förlängningen kan ge en bättre vård, säger Arsim Zekaj.
Det utåtagerande beteende som ofta förknippas med de här patienterna påverkar arbetsmiljön för personalen och boendemiljön generellt.
– Förutsättningarna är väldigt svåra, för att inte säga omöjliga, säger Arsim Zekaj.
Han tillägger att de vanliga bemanningsnormerna med 0,7 eller 0,9 anställda per patient inte räcker till för den här patientgruppen.
– Inte överhuvudtaget. De har en komplex sjukdomsbild, med många fysiska moment och fler vårdmoment.
Stöd från ÅHS
Från och med september ska psykiatrin från ÅHS genomföra en månatlig handledningsinsats på Oasen.
– Vi ser framemot det och vad det kan ge, säger Arsim Zekaj. Han anser annars att det råder en alltför strikt gräns mellan Oasens verksamhet och ÅHS psykiatriverksamhet, en gräns som inte är till gagn för patienterna.
– Beröringspunkterna blir allt fler, samtidigt som det saknas en samsyn mellan kommunsektorn och ÅHS för vad som är sjukvård och sjukhusvård. Som jag ser det vore det allra bästa att ha en enda huvudman för all institutionsvård på Åland, inom ÅHS. Samverkansavtalet täcker inte behovet och kompenserar inte för det organisatoriska gapet.
Han beskriver hur det borde se ut, enligt hans uppfattning:
– Placeringen är inte avgörande, men det ska vara en fysiskt säkrad avdelning, med vidareutbildad och erfaren personal, och en direktlänk till psykiatrin och med ett tydligt stöd och engagemang från ÅHS.
Behovet är alltså tydligt, men finansieringen saknas, och det politiska intresset är ”varierat”, som Arsim Zekaj beskriver det.
– För vissa är det en hjärtefråga, för andra inte. Och målgruppen är få till antalet och de har svårt att tala för sig.
De har heller inte alltid anhöriga som talar för dem. Till bilden hör att den psykiska sjukdomen sliter på familjebanden, och många är ensamma.
– De är helt beroende av oss, säger Arsim Zekaj.
– Och diagnoserna minskar inte – vi har en allt mer åldrande befolkning så de lär snarare öka. Det här är inget ”random gnäll”. Patienter med både psykisk och somatisk sjukdom måste få en värdig vård hela vägen, även i slutskedet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
