Sanna historier från havet som sommarserie i Nya Åland

14:41 måndag, 3 juni, 2024

Nya Åland publicerar i sommar en serie utvalda artiklar från ”Sjöhistorisk årsskrift för Åland”. Alla handlar om segelsjöfart, från bondeseglationens små skutor till Gustaf Eriksons världsomseglande stålbarkar.

Bertil Lindqvist berättar om fregatten Palme från Lemland, vars haveri vid irländska kusten mot Irländska sjön julen 1895 är ihågkommet ännu i dag av lokalbefolkningen som ”the Kingstown Lifeboat Disaster” – 15 irländare som gav sig ut för att rädda den åländska haveristen omkom.

Göte Sundberg berättar om kaptenen Ragnar Lindholm, skicklig men otursförföljd: ”Emedan det int’ tycks stå i min makt att göra en resa som befälhavare utan att ha haveri eller motgångar, önskar jag lämna min befattning, när fartyget återvänder till Europa”, och om barken Killoran, som plundrades och sprängdes av tyskarna 1940. ”Ett oförlåtligt gangsterdåd”, enligt Killorans kapten Algot Leman från Lemland.

Österbottniska matrosen Albin Söderholm skrev dagbok ombord på barken Penang på resan från Australien till England 1928, om allt från livsfarliga klättringar i riggen till bråk mellan besättningsmännen, och glädjen i att få ”en Geneve sup på man”.

Holger Thesleff skriver om sin resa som apprentice ombord på fyrmastade barken Passat 1948, den sista veteseglingen till Australien.

Torparsonen och sedermera bondeseglationsredaren Anders Wilhelm ”Ros-Wille” Jansson var på sin tid känd till lands och till sjöss för sitt häftiga humör och för sin ”mani att föra processer”, som Bertil Lindqvist skriver. Främsta trätobrodern var Petter Sittkoff, bror till Nikolaj, också han redare och hammarlänning. Ros-Wille hinner under sin livstid bli fälld för bland annat lurendrejeri, tullförsnillningsbrott, slagsmål och svordomar (det sista kostade honom 1 mark och 92 penni i böter).

Yngve Gustafsson och Allan Palmer bidrar med en artikel om Linden respektive Albanus, som seglar alltjämt.

Serien publiceras två gånger i veckan till och med augusti månad. Redaktionskommittén för ”Sjöhistorisk årsskrift för Åland” har själva varit med och valt ut artiklarna.

Tack och all heder till de som har forskat fram, skrivit och publicerat de här gripande, gruvliga och rent osannolika berättelserna om livet och arbetet på segelfartygen.
Tack också till Ålands sjöfartsmuseum och Rita Jokiranta för bildmaterial.