Veronica Thörnroos (C) har fortfarande inget besked att ge om sin position som talman. Och nu säger hon att hon inte ens ville fortsätta som partiledare efter valet i höstas.

– Jag lät mig övertalas, och det var dumt.

På måndagen ville talmannen Veronica Thörnroos inte låta sig intervjuas med hänvisning till att hon inte hade något nytt att tillföra i frågan om hon sitter kvar eller inte. Samtidigt svarar hon att hon gärna träffas dagen efter, i går tisdag.

– Vi kan väl säga att jag vis av skadan nu tänker igenom innan jag säger något som kan uppfattas på ett visst sätt eller missförstås.

Hon ser inte heller annorlunda på sin situation nu jämfört med i helgen när hon avgick som partiledare för Centern och partiet uppmanade henne att kliva av som talman.

– Jag står på samma plats nu som tidigare, jag behöver lite tid för att resonera och tänka. Och jag bedömer inte att det finns någon direkt anledning till panik heller, lagtinget är stängt och stora delar av personalen är på semester. Man kan säkert tolka det här som exceptionellt, men att avbryta semestrarna för de anställda och kalla till plenum känner jag inte riktigt står i proportion till vad man kan vinna i tid.

När du tidigare sagt att du behöver processa beslutet kring talmansposten själv, vad är det du överväger då?

– Jag överväger väldigt mycket.

Hon listar: vad beslutet skulle betyda för landskapet Åland och lagtinget. Där tror hon inte att det har så stor betydelse.

– Sedan är det ju klart att det har betydelse för mitt parti eftersom jag också har stigit av som partiledare. Det kan ha påverkan på landskapsregeringen på kort sikt, kanske också på lång sikt. Det är sådana politiska överväganden och analyser jag behöver göra.

Ditt parti har ju varit ganska tydligt med att både lagtingsgruppen och styrelsen uppmanar dig att kliva av. Och lantrådet Katrin Sjögren (Lib) säger i dag också att hon inte tycker att du kan sitta kvar. Hur ser du på de ställningstagandena?

– De är väl ganska väntade. Partistyrelsen har egentligen inte så stor del i talmansvalet, men det är klart att allting har blivit ihopbakat. Jag tycker också det är bra att lantrådet har sagt sin åsikt nu, jag ska försöka få till ett möte med henne de närmaste dagarna så att vi kan diskutera det öga mot öga.

Känns det realistiskt att sitta kvar som talman om varken ditt parti eller lantrådet vill det?

– Jag passar på den frågan – igen – oberoende hur många gånger den kommer. Jag har sagt att jag tycker jag har rätt att få lite egen tänkartid för att fundera på hela den här situationen. Jag tror inte att någon missunnar mig det.

– Hur påverkar det här mig själv? Vad betyder det för mig? Vad är min framtida position, vad vill jag och vad är det jag eftersträvar? Det behöver jag fundera kring.

Vad är det du eftersträvar?

– Det återkommer jag till när jag har tänkt igenom det.

Du har stått ganska ensam och svarat på frågor nu, känner du dig slängd under bussen?

– Både ja och nej. Det är klart att det är ledaren du ska slänga under bussen, det är liksom det logiska. Det är alltid högst upp man ska gå. Men jag kan väl tycka att det har funnits andra med i det här som har varit lite försiktiga med att stiga fram. Det är också förståeligt, det är ju en väldigt olycklig situation. Vem skulle stiga fram frivilligt om man har en möjlighet att inte göra det? Vi är alla människor.

Ni var fyra centerministrar i den förra landskapsregeringen, med vice lantråd och finansminister med där. Var du den enda som drev linjen att riva upp avtalet?

– Du vet svaret på den frågan och du vet att alla beslut som fattas i landskapsregeringen fattas kollektivt. Varför frågar du så där?

Det är en fråga jag har. Känner du dig som den enda syndabocken?

– Ja, jo, det kan jag väl säga att jag gör, men delvis kan jag förstå det också. Det är ju en ohyggligt svår situation och man får ha förståelse för det mänskliga draget att man drar sig undan och inte vill stiga fram. Det är sådana gånger det behövs en stark ledare som säger ”okej, vi gjorde så här, det var ett aktivt och medvetet val. Det gick på tok och jag ber om ursäkt. Förlåt”.

Tycker du att du har sagt det?

– Ja, det tycker jag.

Tycker du att du är den enda som ska säga det?

– Nej, det tycker jag inte. Men det är inte min sak att tycka vad andra ska göra. Var och en måste ta ansvar för sina handlingar.

Tycker du att de andra borde ha synts till nu?

– Jag passar på den frågan.

Har du känt dig sviken av partiet?

– Jag passar på den frågan också.

Lagtingsgruppen har möte igen i morgon och frågan om talmansposten är på agendan. Är du med och diskuterar den?

– Ja, det kommer jag att vara.

Vad vill du ha sagt då?

– Precis det jag säger nu, att jag behöver lite tid att tänka och resonera.

Vem vill du se som talman om det inte är du?

– Den frågan passar jag på.

Vad tänker du om din framtid i Centern?

– Jag behöver fundera vidare kring talmanskapet och vad jag vill, vad som är min målsättning och mina möjligheter.

Nu med lite perspektiv på saken, var det rätt att fortsätta som partiledare i höstas?

– Till saken hör att jag ju ville stiga av i höstas. Planen var att jag skulle ha talmansrollen och det går inte att kombinera. Det var jag väldigt tydlig med också till valberedningen, att jag inte tror att det är en bra idé. Men jag lät mig övertalas och med facit i hand var det dumt.

Har du någon åsikt om vem du tycker ska ta över den rollen?

– Nej, det har jag inte.

Annika Hambrudd är ställföreträdande tills ni väljer en ny partiledare. Vad tycker du om det?

– Ett utmärkt val.

TEXT:

Fredrika Fellman

fredrika.fellman@nyan.ax

Mer läsning

Över 2 000 skrev under för Galtbytrafiken

Kökarlista med 2320 namn överlämnades till lantrådet

Finans- och näringsutskottet: ”Behövs en långsiktig plan för skärgårdstrafiken”