SÖK
MENY
Timmen är slagen– apokalyptiskt men hoppfullt hos Juha Pykäläinen
”Our Earth Hour” – så heter Juha Pykäläinens nya utställning.Det blir samtidigt hans sista på det egna galleriet Juha P. i Ehns.– Det har varit jätteroligt och jätteviktigt för mig att ha galleriet, men jag har så mycket annat att göra så det finns inte tid längre att driva det, säger Pykäläinen.
Serien ”Our Earth Hour”, som dominerar utställningen med samma namn, består av fem bronsskulpturer och en stor målning, olja på duk.
– Det är den jag har haft i huvudet nu när läget har varit som det är under några år, berättar Pykäläinen om tavlan och hänvisar till klimatkrisen.
Det vilar onekligen en tydlig apokalyptisk känsla över såväl målningen som titeln på serien och utställningen.
Min association är att timmen är slagen och att vi står inför apokalypsen – om vi inte gör något nu. Hur tänker du? Är du fortfarande hoppfull över att vi lyckas vända skutan?
– Man måste ju. Det är så tragiskt att invasionen av Ukraina kom emellan, när mänskligheten skulle behöva koncentrera sig på andra saker. Men hoppet är viktigt. Man får inte tappa hoppet.
Den stora oljan är inspirerad av Jean-François Millets olja ”Aftonringningen” (1857–1859).
– Redan på 1990-talet började jag skissera idéer kring det här som jag tänkte att jag måste göra så småningom. Jag har fullt med små skisser i mina gamla block.
Urscen
De fem bronsfigurerna i serien befinner sig i olika skeden av arbete på små åkrar med jord och grödor. Mina tankar går osökt till ett slags finländsk urscen; en Runebergs bonden Paavo som stretar på i sitt anletes svett, eller de första raderna i Väinö Linnas ”Högt bland Saarijärvis moar” som inleder Torpartrilogin: ”I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi.”
Urscen, visst, men Pykäläinen hade inte de litterära klassikerna i tankarna då han skapade serien, utan hämtade i stället inspiration hos sin svåger.
– Min frus bror är bonde, och när jag såg honom på knä i löklandet fick jag upp de här bilderna. Jag försöker gestalta hur viktig jorden är och att den kräver hårt jobb. Vi lever med och av jorden.
Två år med Torpartrilogin
Kanske Linnas litterära värld ändå funnits med i bakhuvudet under skapandet av serien; Pykäläinen står faktiskt för bilderna i en jubileumsutgåva av Torpartrilogin som utgavs i slutet av 1980- och början av 1990-talet.
– Torpartrilogin spänner över så lång tid, och jag var tvungen att sätta mig in i det finländska samhället ända fram till 1950-talet. Det var en bra historielektion. Mitt arbete tog två år, och jag hade faktiskt svårt att komma ur det sättet att teckna med kol efteråt.
Sista utställningen på Juha P.
I utställningen visar Juha Pykäläinen också flera verk som inte ingår i huvudserien, både äldre och mer nyskapade.
– Ja, det är flera verk som inte ingår i serien men som jag tyckte passade bra ihop med den.
”Our Earth Hour” blir alltså den sista utställningen som Pykäläinen visar på sitt eget galleri Juha P. inne i konst- och hobbybutiken Ehns.
– Ja, det passar kanske bra som sista utställning, säger Pykäläinen med hänvisning till det apokalyptiska temat.
Galleriet har han haft i sex års tid, men hinner inte riktigt med det längre.
– Jag har så mycket annat att göra, massa beställningar. Varje morgon när jag öppnar ögonen blir jag deprimerad över hur mycket det finns som jag borde måla men som jag inte hinner med.
Beslutet att lämna galleriet präglades dock inte enbart av lättnad.
– Det har varit jätteroligt och jätteviktigt för mig att ha det. Jag är tacksam mot alla besökare som gjort att det har varit möjligt. Det har varit jättefint att ha en utställningslokal nära, där jag kunnat testa saker och få ta del av publikens reaktioner. Men det är konstigt det här med att bli äldre; man märker hur mycket man har att göra hela tiden.
Att Pykäläinen efter avslutningsutställningen låter Galleri Juha P. gå i graven, innebär emellertid inte att han har för avsikt att sluta skapa och ställa ut.
– Nej, verkligen inte. Målandet är som en sjukdom, jag kan inte låta bli.
