SÖK
MENY
Vinden satte stopp för stångresningen vid Furulund i Geta på midsommaraftonen, liksom på många andra platser runtom på Åland. På midsommardagen tog Getaborna nya tag: de hängde på kronorna och reste stången.
Paraden till Furulund med kronorna blev däremot inställd, något Linn Aakula och Wilhelmina Nyback, båda klädda i Getas folkdräkt, är ledsna för.
– Det kändes som att det inte blev midsommar när vi inte gick i paraden, säger Wilhelmina Nyback.
Normalt förs kronorna till stången i en parad som leds av en fanbärare och fiolspelare. Trots att det inte blev parad var det självklart för Linn Aakula och Wilhelmina Nyback att välja folkdräkt på midsommardagen – med folkdräkt är man aldrig felklädd. Den här gången har de fått låna ihop så att de fått en hel dräkt i rätt storlek.
– Jag ska låta sy upp en ny väst åt mig så att jag har en egen, säger Wilhelmina Nyback.
Stångkapten för stångresningen är Alf Berglund.
– Jag har varit stångkapten de senaste femton åren i rad och de år när jag varit hemma innan dess, säger han.
Som sjöman har yrket hållit honom hemifrån vissa midsomrar.
Att vädret satt stopp för resning under midsommarafton har inte hänt förut, vad Alf Berglund minns.
– Men det gick inte i går. Det är stor risk som det är, stången är inget att leka med, säger han.
Stången lyfts upp med stöttor, men det kritiska läget kommer när den ska dras upp.
Förutom uppdraget som stångkapten brukar Alf Berglund även fixa seglen till båtarna, åtta stycken, som pryder Furulundsstången.
– Det tar ungefär en timme att göra seglen till en båt, så det är ett dagsverke. Kronorna brukar damerna göra, säger Alf Berglund.
Det är mycket jobb med kronorna. I Furulundsstången finns tre olika färgsättningar på kronorna, med fyra kronor av varje färgsättning. Det är en blåvit, en blågul och en med den åländska färgsättningen blått, gult och rött.
– Det är Ålands vackraste midsommarstång, säger Alf Berglund.
Men brukar inte alla säga att deras stång är vackrast?
– Jo, men en del har så väldigt många olika färger att det ser ut som ett tivoli. Här är det rent och fint.
När stången är rest, utan större trubbel, sjunger den samlade församlingen tillsammans ”Ålänningens sång” och dansar traditionsenligt runt stången. Allt är precis som det brukar, bara en dag senare än normalt.
