SÖK
MENY
”Vi behöver varma underställ till soldaterna”
När bussen med hjälpsändningen från Åland anlände till Lviv den 5 oktober var det Alina Goncharuk som tog emot. Hon kommer från Tjerkasy i mellersta Ukraina. Ruslana Horbonova, volontär på bussen, intervjuade henne för Nya Ålands räkning.
Alina Goncharuk är barndomsvän till ålänningen och Ukrainahjälparen Vitalii Soroka, och på det sättet en garant för att hjälpen från Åland når dem som behöver den mest.
Hur blev du involverad i distributionen av humanitär hjälp?
– Det började när min man gick in i armén 2014. Efter invasionen träffades vi bara en gång i veckan. Det var mycket demoraliserande, och jag ville verkligen göra något nyttigt. Jag började hjälpa armén sätta upp checkpoints och samla sand för dem. Jag trodde aldrig att vi skulle behöva gå ner i källaren, men det var där som våra barn gömde sig under lufträderna. Jag förde barnen till deras mormor, 100 kilometer från Tjerkasy, och tog sedan mat till dem. När läget förbättrades lite började flyktingar komma till Tjerkasy. Jag insåg att de är i en likadan situation som jag, eller en ännu värre. Särskilt barnen – de behöver få skratta lite även om de vuxna inte kan. Alla hjälpsamma människor från hela landet började gå samman och dela med sig av saker. Jag har kontakter inom stadsförvaltningen. När någon behöver humanitär hjälp kan de lätt ringa eller skriva till mig och berätta hur stor familjen är, varifrån de kommer och vad de behöver. Sedan letar jag upp alltihop i lagret och för det till dem.
Vad händer med de här sakerna?
– De kommer att köras till Tjerkasy. Först delas de ut till militären och sedan till internflyktingarna.
Vilken typ av utrustning behöver ni som mest just nu? Hur har behovet förändrats sedan kriget bröt ut?
– Det vi behöver mest av allt just nu är herrkläder för våra soldater. Till exempel varma underställ, för det blir snart vinter.
Enligt Alina Goncharuk har behovet bland de civila i Tjerkasy inte förändrats så mycket, eftersom centrum inte drabbades så hårt.
Varför är det viktigt för er med hjälpsändningar från frivilligorganisationer som den här?
– De är mycket viktiga för många människor har förlorat sina hem eller arbeten. De har ont om pengar.
Är det svårt att fördela hjälpsändningarna?
– Nej, för alla i stan känner varandra. Mina kontakter finns som sagt i stadsförvaltningen och de som behöver mig får lätt tag i mig eller någon av de andra frivilliga.
Hur skulle du beskriva situationen i Ukraina just nu?
– Moralen är mycket bättre än i början, men vi får inte glömma att det pågår ett krig. Vi har blivit starkare och är redo för allt, men det är skrämmande att Ryssland attackerar civila, bostäder och shoppingcenter. Vi får inte slappna av, för även om fronten inte är överallt så berörs ändå alla människor och alla delar av landet. De första dagarna var vi inte beredda, vi visste inte vad vi skulle göra, men nu har vi blivit ännu starkare.
Har du någon hälsning till våra läsare på Åland?
– Glöm oss inte. Alla är mycket tacksamma för hjälpen, alla donationer är mycket viktiga. Tala och ropa om vår kamp, för annars måste vi fortsätta kriga så mycket längre innan vi vinner.
