SÖK
MENY
Vice talman Katrin Sjögren höll årets självstyrelsetal
I dag på Ålands 99:onde självstyrelsedag höll Ålands vice talman Katrin Sjögren (Lib) det traditionsenliga talet vid statyn av Julius Sundblom intill Torget i Mariehamn. Här kan du läsa hela talet:
”Värderade ålänningar!
Det är vi, alla, som är självstyrelsen. Självstyrelsen, det är vi.
För exakt 99 år sedan denna dag, den 9 juni 1922, just när värmen och ljuset återvänt sammanträdde Ålands första landsting i den vackraste av tider, mellan hägg och syren. Just idag inleds också vårt årslånga, gemensamma firande av självstyrelsens första århundrade. 100 år av egensinne!
Ålänningarna själva, självstyrelsens legala grund och de möjligheter som havet utgör är beståndsdelarna och grundfundamenten i det som varit och det som är Åland. I våra ådror svallar havet, från födsel och av ohejdad vana. En samling vindpinade bergsknallar mitt i Östersjön vars geografi gjort att havet blev vår väg, både bildligt och bokstavligt. Ett litet havsomslutet örike som fångat och förfinat möjligheterna som var förutbestämda och givna. Havet, en faktisk fysisk begränsning men samtidigt inger det många av oss den totala frihetskänslan. Men även ett löfte och en försäkran om möjligheten att kunna ta sig vidare, utåt, bortom horisonten till den stora världen. Havet, en inte alltid pålitlig livförsäkring som i århundraden gett generationer av ålänningar försörjning, ett livsnödvändigt uppehälle och bokstavligen mat på bordet. Havet och sjöfarten är de åländska näringslivets blodomlopp och ursprung. Det gav oss förutsättningarna för vårt ekonomiska språng, välfärd och blomstrande välstånd.
Självstyrelsen, det är vi.
Vårt samhälle är småskaligt, målinriktat och egensinnigt trots att vi ålänningar, med handen på hjärtat, inte är fler än att vi skulle få rum i några kvarter i Stockholm, Helsingfors eller Bryssel. Men är man liten måste man vara klok och smart, bygga pålitliga nätverk och skaffa sig bundsförvanter. Ålands 100 åriga självstyrelse har gett oss råg i ryggen att forma våra egna liv, våra egna öden. Det har gett både kraft och mod. Känslan av egenmakt, tillit och sammanhang har gett både självkänsla och självförtroende. Att bo mitt i havet med dess begränsningar har medfört att saknar man vissa saker, tjänster eller serviceutbud får man ta saken i egna händer och helt enkelt ordna det själv. Det har gett en självklar benägenhet att lösa problem och skapa egen försörjning.
De senaste 100 åren har ålänningarna fått grundstegen i Maslows behovstrappa tillgodosedda. Vi har levt i fred och frihet och inte svultit. Det är själva grundbulten för att kunna ta steg vidare, uppåt i samhällsutvecklingen. Min farfar föddes på en liten karg skärgårdsholme 1916, 10 syskon, 8 pojkar och 2 flickor. För många, många år sedan frågade jag honom om han ofta var hungrig som barn. Aldrig, var hans svar, det fanns fisk och fågel i havet och småvilt i skogen. Som för de flesta andra ålänningar kring förra sekelskiftet. Mycket knappa förhållanden men man behövde inte hungra. Det har haft betydelse. Det har under de här 100 åren varit en förutsättning för att bygga ett hållbart samhälle utan alltför stora klyftor och gett en känsla av tillhörighet och sammanhang. Det har varit oslagbara faktorer för en gynnsam samhällsutveckling. Farfar och hans syskon fick också de i stor utsträckning sin försörjning från havet som fiskare, lotsar, styrmän, sjöbevakare och ja, det är väl preskriberat vid det här laget, genom en och annan smuggelresa. Ingen annan stans i världen är man så selfmade som just på Åland, inte ens i Amerika. En tro på sin egen förmåga, egensinnighet och obändighet fick Joel att måla, Algot att starta rederi, Sally och Anni att skriva och generationer av åländska politiker att förvalta och förfina självstyrelsen.
Sedan tidigt 90-tal har Ålands befolkning vuxit med över 20 procent. Stick i stäv med utvecklingen på andra mindre orter och samhällen. Åland har en stor och böljande flyttningsrörelse. Våra ungdomar flyttar bort för att få andra intryck, för att studera och arbeta men sedan välkomnar vi dom tillbaka med öppna armar när de vill bilda familj och slå ned sina bopålar. Ett varierat utbud på arbetsmarknaden, hög kvalitet på boende, skolor och barnomsorg, korta avstånd, närhet till hav och natur, ja en möjlighet till en bra vardag är vår egen välsignelse och attraktiva trumfkort. Är det så att man inte har sina rötter här finns det två faktorer som är avgörande för att ta steget att faktiskt flytta till Åland, antingen hittar man ett jobb eller så blir man kär. Idag talas det över 60 olika språk i landskapet och vi har ålänningar som är födda i över 100 olika länder. En öppen ekonomi ger också ett öppet samhälle.
Det är vi, alla, som är självstyrelsen!
Åland har framtiden framför sig. En nyligen publicerad europeisk studie visar att en mycket stor del av unga i framtiden helst vill bo på mindre orter eller i mindre städer. Europas ungdomarna fick frågor om framtiden och om vad som var viktigt vid val av boendeort. Endast drygt 10 procent av de tillfrågade uppgav att de vill bo i städer med fler än en miljon invånare. De flesta unga vill hellre bo på mindre ställen. Pandemin som ställt liv och verkligheten på ända verkar förstärka samma trend. Fler och fler uppskattar och omfamnar fördelarna med livet på mindre orter och i mindre städer. Relativt basala faktorer rankas högst när unga väljer var de vill bo; närhet till familj och vänner, grönområden, fungerande kollektivtrafik, natur, hav och idrott- och kultur.
Pandemin har lärt oss jobba på distans, hemifrån vilket gett pendlarorter och de mindre ställen ett helt nytt berättigande. Det går att leva lokalt men jobba globalt vilket såväl arbetsgivare som arbetstagare insett. Så länge vi har fokus på framtiden och lyckas hålla riktningen framåt kan en nystart till ett mera hållbart samhälle enklare och snabbare ske på de mindre orterna. Vi kan vara snabbfotade och bygga tillbaka bättre på helt andra sätt än storstäderna. Det kan ytterligare stärka Ålands attraktionskraft. Det är också en anledning att fira!
Dagen idag, gott folk, inleds vårt årslånga folkliga jubileumsfirande. Som vi väntat! Firandet präglas till stor utsträckning av en del av det nödvändiga kittet som håller samman och som är så viktigt för oss alla: musik, teater, idrott, böcker, samtal och konst. Idag öppnar vi vår gemensamma konfektask fullproppad med jubileumsaktiviteter av allehanda slag. Där finns både hårda och mjuka, salta och söta karameller. Jag kan garantera att det finns något för precis alla smaker och alla åldrar. Jubileumskonfekten består av shanty- och visfestivaler, operor och musikaler med åländsk historia som klangbotten, jazz- och rockkonserter. Vi kommer att kunna delta i bokutgivningar av riktiga praktverk, barnböcker och vetenskapliga publikationer. Det kommer att anordnas litterär soare´, novelltävlingar, föreläsningar, seminarier, middagar och kalas. Idag börjar festen.
Det måste vara en av de högsta vinsterna i livets lotteri att födas och växa upp här på Åland i fred och frihet, omgiven av hav, skog och natur. I ett samhälle som till stor utsträckning präglas av en känsla av sammanhang, egenmakt och tillit. Nu måste vi tillsammans fortsätta att bygga det samhälle vi vill ha, inte bara för oss själva utan också för våra barn och barnbarn.
Självstyrelsen, det är vi.
Det bästa gratulationer till oss alla. Länge leve självstyrelsen!”
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
