SÖK
MENY
Åldersnoja? Inte alls!
Det värsta med barn är att de är så snabba, både de egna och andras. Man står med en baby hängande i byxbenet medan man steker köttfärs, och när man vänder sig om står där en nyrakad 20-åring.
Knappt håller man det blubbande spädbarnet i sina armar innan den totalt katastrofbenägna två-åringen rusar mellan vassa hörn, höga stolar och starkt trafikerade vägar. Knappt har man precisionskalibrerat sig för fyra-åringens existentiella frågor, sex-åringens skolångest, och den prepubertala 12-åringens sjudande hormoner innan den totalt katastrofbenägna 16-åringen ska testa på allt.
Själv förändras man ungefär i samma takt som en mördarsnigel tar sig fram på torr asfalt. På ett år händer förvånansvärt lite, och det som händer kan inte alltid karakteriseras som utveckling så mycket som avmattning.
Och herregud, när man tilltalar en unge i augusti på samma sätt som man gjorde i maj får man bara en medlidsam blick. Man är sååå förra veckan när man ändå hade hoppats att det skulle räcka att inte vara sååå 1986.
Mitt hopp står nu till att de barn som står mig nära, egna och andras, inom en snar framtid (det vill säga innan åldersskillnaden mellan oss vuxit till typ 150), också ska drabbas av en nedtrappning av förändringstakten.
Visst var det väl nån gång i de sena 20-åren man började tycka att det var skönare att umgås med folk man kände än att börja på nytt hela tiden?
Visst kommer den där tiden för alla när man börjar tycka att erfarenhet nog är minst lika viktigt som att ta in ny kunskap hela jävla tiden?
När jag sitter här på sommarredaktionen med alla stjärnögda, persikosläta sommarvikarier är det (dessvärre och tack och lov) till min fasa helt uppenbart att brist på erfarenhet väldigt långt kompenseras med ren, oanvänd, livsenergi.
När det sitter ett gäng unga människor här som liksom bara studsar upp och säger: ”Ja, nu är jag klar, har du något nytt?”, vill jag ibland knuffa till dem lite och väsa: ”Vänta bara, snart är du också rumptung och trött”, och förklara hur vi gjorde förr och hur viktigt det är med faktarutor så man får hela, hela bilden.
