SÖK
MENY
Alla hatar journalister
Jag pluggar egentligen inte journalistik, titeln jag får efter min utbildning är kommunikatör. Men jag har alltid gillat att skriva, så jag tänkte att det var värt att prova på. Jag var väldigt glad när jag fick jobbet på Nyan i sommar, men även lite panikslagen. Min tanke var att jag skulle få stora problem när jag skulle börja skriva journalistiskt i stället för akademiskt, som jag är van med. När det var dags för min första dag på jobbet var jag sjukt nervös. Ska lilla oerfarna jag jobba på en riktig redaktion med riktiga journalister?
Jag märkte snabbt att alla på redaktionen var roliga, karismatiska personer som inte alls dömde mig för min förvirring. Det tog inte lång tid förrän jag hade kommit igång ordentligt och skrev artiklar utan några större bekymmer.
Jag har haft en riktigt bra sommar här, vardagen har bestått av att få prata med massa intressanta människor och gå på roliga evenemang. Något av det bästa med sommaren var att få intervjua Bolaget under Rockoff, även om jag höll på att svimma av nervositet innan. En annan höjdpunkt var personalfesten, där jag sedan tyvärr blev biten av en broms fyra gånger i nacken, så följande två veckor hade jag en fin liten puckelrygg.
Sedan finns det självfallet lite mindre roliga delar med jobbet, som att behöva spamringa alarmcentralen när det hänt något. Jag tror faktiskt alarmcentralen är mitt mest ringda nummer i sommar.
Något annat som är en svaghet jag har är namn, jag har behövt ringa upp folk tre gånger för att jag glömmer att fråga deras namn, inte kommer ihåg namnet eller inte kan stava namnet. Men det är faktiskt inte så lätt, alla heter inte direkt Jan Jansson. Det finns situationer då någon pratat ner till mig eller dumförklarat mig lite, men det är bara att skaka av sig det. Sen har jag också blivit så sjukt nyfiken på precis allt efter att jag jobbat här. Jag kan inte låta bli att tryna i saker om jag hör ett rykte, men det kan också bara vara ålänningen i mig.
Stunden då jag verkligen kände att jag blivit en journalist, var stunden då jag fick mitt första anonyma hatbrev. Det kanske var mer av en kritisk åsikt än hat, men det är roligare att säga hatbrev. Personen i fråga skrev att det ibland är bäst att vara tyst, och jag kan inte annat än att hålla med, förutom då man är journalist och det är ens jobb att säga något.
Jag ser det inte nödvändigtvis som något negativt, om något jag skrev fick någon att vilja tycka till, ser jag det som ett jobb väl gjort. Det kanske är så att alla hatar journalister, men jag älskar att vara journalist. Min viktigaste lärdom i sommar är att jag är på rätt spår, och att det är det här jag ska göra i framtiden.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
