SÖK
MENY
Än litar folk på oss
Det är skönt. När folk ringer och tror att vi kan fixa i stort sett vad som helst. Inte så att vi som sitter här på tidningen kan ordna allt, men med er hjälp. Det är vad folk tror.
Nu senast var det en läsare i Stockholm som ringde. Han hade läst att lagen på Åland skulle ändras så att posten får rätt att öppna brev som man inte hittar någon adressat till. Öppna och läsa för att om möjligt komma fram till vem som skall ha brevet.
– Det är underbetyg, sade läsaren bestämt.
Så skall ett postverk inte fungera. Ett postverk skall veta vem brevet är avsett för även om det inte finns vare sig namn eller adress.
Och så berättade han om det svenska postverkets senaste bravad. (Det kanske inte var senaste, men i alla fall något som har hänt i modern tid.)
Det kom ett brev från Japan adresserat till Stäng Luckan.
Stäng Luckan. Lätt som en plätt, men vilken då lucka? Brevluckan?
Men på postverket har man viss rutin på att gissa gåtor. Och så småningom knäckte man också den här. Brevet skulle till Agaspisen på Lidingö. På spisen finns nämligen en liten skylt ”Stäng luckan”.
Och en sådan spis hade någon i Japan som ville komma i kontakt med fabriken. Logiskt!
Men numera får postdetektiverna antagligen för litet träning, det mesta sänds ju som e-post, så på Åland skall man få öppna breven om det kommer ”Stäng Luckan”.
Vad har nu det här med oss att göra? Jo. Läsaren, han i Stockholm, ansåg att posten ingalunda skall öppna några brev. Istället skall man visa upp dem i tidningen, oöppnade. Och bums kommer någon läsare på att ”Signe, Åland” måste var den Signe, vars farfars kusin emigrerade till Australien 1912 …
Ni förstår idén.
Så om posten vill kämpa litet till innan man börjar sprätta upp så finns vi här. Och ni där!
En annan, helt underbar idé, berättade kollegan Titte om.
En bekants bekant är numera bosatt i Norge och gift sedan länge. Men är man från Åland så vill man hem ibland, så också hon.
Så hon och hennes man, som båda har gedigna utbildningar, kommer hem till sommaren som sommarjobbare! Utbildat fackfolk som kan vikariera för annat, sommarledigt fackfolk tackar ingen nej till.
Så sprid idén, gå ut på nätet och berätta att här väntar paradiset på kunniga byggjobbare, ingenjörer, läkare, jurister, it-människor och allt vad det finns av kvalificerad arbetskraft på Åland. För att inte tala om journalister, men där har vi ett gott utbud redan.
Kanske skulle man också kunna locka hit en och annan minister, som vill prova på att fatta beslut på åländska. Fast där får vi ett problem. Ministrarna behöver ju inga dyra vikarier. De kan vara borta några veckor utan att det märks.
På sommarn, alltså. Inte annars.
HARRIET TUOMINEN
