SÖK
MENY
Andra bullar snart!
Det är inne med bögar. Homosexuella, som man säger på prydligt avsexualiserad svenska. Länge ren har det i alla tv-serier och annat trams som man får i sig av ren lättja hört till att åtminstone en, men gärna flera, av kärngänget är bögar. Kvinnorna är som vanligt diskriminerade, lesbiska tjejer är det mindre gott om.
Gokväll i Sveriges TV2 har ett ”gör om mig”-program, som jag tittar på ibland. Nu var det ett par som skulle gifta sig. Jan och Gösta eller något åt det hållet. Inget fel med det, men plötsligt har man båda med på omgörning. Tidigare thar det fått komma bara en i gången. Visst är det diskriminering!
Men nu handlar det om betydligt större saker. Schlagerfestivalen. (Jag vet inte om schlager är mer svenska än Eurovision Song Contest, men det är kortare och åtminstone till hälften svenska.) Nu skriver en rikstidning i sin månadsbilaga att detta är den verkligt stora homogalan. Och det är vetenskapligt bevisat. Ett irländskt universitet har studerat fenomenet i två år och inslaget av bögar i publiken är väldigt stort jämfört med oss som sitter hemma i soffan.
Om vi frånser detta med vetenskap efter två år så… Inte vet jag.
Så hade tidningen en lista på bögkrogar, -klubbar och -caféer i Helsingfors kompletterad med ställen där man får vänligt bemötande. Hela tio stycken. Men inget ställe där man kan äta gott oberoende av sort.
Och så hade man en genomgång av alla bögiga/lesbiska schlagerfestivaldeltagare från tidernas begynnelse fram till nu. För att vara ett så stort urval var nappen få. Och en del mycket tveksamma. I något fall påpekade tidningen helt av sig själv att det hela hade varit ett PR-trick.
Och så fick några schlagerfestivalexperter på olika håll i världen säga varför de trodde att just bögar satt i publiken på finalen. För att i schlagerfestivalen kan man vinna oberoende av om man är ett stort land eller ett litet. Och det ger bögarna självkänsla, löd en av de psykologiserande svarsfunderingarna.
Hela grejen var tunn. Och ärligt talat så intresserar det mig inte ett dugg hur det ligger till. Jag tappade intresset ungefär vid Abba. För festivalen. Men jag är väldigt övertygad om att det finns en hel massa människor som gillar musik. Olika slags människor och olika slags musik.
Det finns de som älskar jazz, de som älskar dansband, de som älskar storband, de som älskar visor.
Det är så vi brukar dela in musikälskarna, efter vilken musik de föredrar. Inte vilket eller vilka kön. Men ordet kanske framöver får en annan innebörd. Det får ange inte vilken musik man älskar utan till vilken.
Om det nu är så att bögarna flockas kring schlagerfestivalen så finns det en enkel och praktisk förklaring.
De behöver inte sitta hemma och ta hand om barnen. Inte så många av dem än så länge.
Men vänta bara!
