SÖK
MENY
Auf wiedersehen – En spalt på återseende
För ganska exakt fem månader sedan steg en liten dununge in på Ålands hetaste tidningsredaktion och fann sig omringad av hårda män och klipska kvinnor, varenda en en briljant skjutjärnsjournalist på jakt efter nästa scoop. Varenda en sprang omkring med en kaffekopp i ena handen och ett block i den andra och letade efter någon de kunde skrika ”Stoppa pressarna” till.
Och nu, ganska exakt fem månader senare, är min praktik här över.
Men att vara journalist har visat sig vara det roligaste jobbet någonsin, förutom att chefredaktör Jonas Bladh envisats med att trakassera mig och kalla mig ett popsnöre. Jag har fått göra allt från att äta Niskapizzor och skjuta pilbåge till att se biofilmer och flyga helikopter över staden med Miss Globe Åland 2012 på arbetstid.
Så jag har accepterat erbjudandet om sommarjobb. Från sista veckan i juni till och med andra veckan i augusti ska jag vara Nya Ålands och Åland24:s sommarkatt.
Jag har aldrig haft ett så kort sommarlov som tjugotre dagar förut men jag räknar med att det ska gå bra. De första dagarna ska jag sova tills eftermiddagen, äta frukostar bestående av färgglada flingor framför teckande tv-serier och sedan ta skateboarden ned till stranden med en basketboll under armen och lite skön Jane’s Addiction i hörlurarna.
Jag kan redan känna den sköna svalkan av long drink-spill på solbränt skinn och doften av förkolnad grillkorv och kliandet av otaliga myggbett under sena festkvällar med det galnaste kompisgänget och den härligaste flickvännen någonsin.
Efter det väntar en två veckor lång resa över Europa á la Ernest Hemingway och Jack Kerouac för att hälsa på avlägsna vänner i Groningen, Holland och Madrid, Spanien. Musikfestivaler och rökiga biljardhallar väntar mig. Biljetter och vandrarhem är redan bokade och jag har aldrig förr känt en sådan Wanderlust som jag gör nu.
När jag lägger mig i min säng på nätterna längtar jag efter att inom kort få somna på folks soffor och luftmadrasser.
Men det är med vemod jag skriver detta. Jag får ut mer nöje av att skriva spalter och artiklar än vad ni får ut av att läsa dem, för vad det är värt. Mina fem månader har gått fort förbi och de knappa två jag har kvar inom journalistskrået lär inte gå långsammare.
Jag ser redan fram emot att sätta mig ner vid tangentbordet en regnig förmiddag i slutet av juni, med en rykande kopp halvtaskigt kaffe bredvid mig, och börja författa nästa spalt.
