SÖK
MENY
Beroende på bokrean
Jag har ett beroende. Suget är ostoppbart och orimligt och det har gått så långt att jag har satt ett köpstopp för flera månader framåt. Men så klev jag in i den där gallerian i grannkommunen för några dagar sedan och kapitulerade för begäret inom loppet av typ fem sekunder. Där låg de, prydligt uppstaplade med neongula stora klisterlappar i hörnen och pockade på min uppmärksamhet mitt i veckohandlingen. Böcker i mängder. På rea dessutom.
”Köööööp mig”, tycktes de viska i mitt öra. ”Jag har redan tillräckligt många av er. För många till och med”, svarade den där förnuftiga rösten inom mig som faktiskt lyckas skära genom bruset emellanåt, men den tystnade tvärt när jag såg vad som stod på de där gula lapparna.
Jag slutade gå på bokrean för många år sedan av den enkla anledningen att jag alltid köper för mycket. Nu när jag har råd att köpa böcker för fullt pris så beställer jag dessutom det mesta på nätet när jag känner för det istället för att begränsa mig till en dag om året. ”Att-läsa”-högen har växt så mycket att jag snart måste köpa en ny bokhylla och en natt förra veckan fick jag nästan hjärtslag när sagda hög, byggd som nåt slags Jengatorn, rasade ihop som ett korthus. Därför fattade jag ett överlagt beslut om att inte köpa fler böcker förrän jag har läst ut alla som jag redan har. Det gick ju bra. Eller inte.
Vad stod det då på lapparna? Kanske tio euro? Nej. Fem? Nej. EN euro.
En euro för Jonathan Franzens senaste tegelsten ”Vägskäl” i svensk översättning (bara pappret är värt mer än en tia). En euro för andra delen i Hilary Mantels Cromwell-trilogi – ”För in de döda”. Tre euro för Sigge Eklunds kritikerrosade roman ”Gruppen”. Sally Rooneys ”Vackra värld var är du?” gick på hisnande nio euro, den dyraste i samlingen fynd som jag plockade på mig medan jag rafsade runt på reaborden som en skata i ett smyckesskrin. Slutnotan blev tjugo euro och en full kasse med bladvändare att fylla den där ännu oköpta bokhyllan med. Nu ska jag bara läsa dem också. Men som min kollega och goda vän Fredrika brukar säga:
– Att läsa böcker och att köpa dem är två helt olika hobbyer.
”Köööööp mig”, tycktes de viska i mitt öra. ”Jag har redan tillräckligt många av er. För många till och med.”, svarade den där förnuftiga rösten inom mig som faktiskt lyckas skära genom bruset emellanåt, men den tystnade tvärt när jag såg vad som stod på de där gula lapparna.”
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
