Bleka, beskedliga bokmänskor blir badass
I skrivande stund – den 23 april – firas Världsbokdagen. Det hade jag missat: var väl för uppslukad av ”The Beasts of Paris”, en roman om tre unga människor i Paris vid tiden för det fransk-preussiska kriget. Vilddjuren lever i ett zoo för exotiska djur, instängda i trånga burar och begapade av parisarna. Jag utgår från att de kommer att släppas lösa innan boken är slut.
En undersökning i Sverige visar att majoriteten av svenskarna vill läsa mer än de gör. En sida av mig reagerar med ”men låt bli då”. Läsning blir något som man har dåligt samvete för, jämförbart med att äta för lite rotsaker eller slarva med träningen. Som om det finns någon auktoritet som fördömer ens tendens att fastna i någon mobilapp i stället för ”Middlemarch”. Det finns det inte.
Det finns de som säger att ”nej, jag har inte tid att läsa böcker” med en min som om de vore rebelliska och mer intressanta bara därför. Det är de inte. Förlusten – eller vinsten – av att inte läsa böcker är vars och ens. Ingetdera är något att kokettera med.
(Däremot är jag helt och hållet för att dumpa böcker över alla barn, alltid och överallt. Spänn fast dom om det behövs, och läs högt, också efter att de lärt sig läsa själva. Måttet ska vara rågat.)
Fast på senare tid har bokvärlden blivit en arena för politiska bataljer. Till att börja med har vi den nya amerikanska regimens iver att censurera alla böcker som inte har en vit man/pojke som hjälte. Till och med Stephen King har råkat ut för utrensningarna: 23 av hans romaner plockades förra året bort från skolbiblioteken i Florida. På det svarade den erkänt välformulerade författaren: ”What the fuck?”
En annan strid är den mellan författare och techjättar. I Storbritannien har bland andra Richard ”Torsdagsmordklubben” Osman, Kazuo Ishiguro och Val McDermid uppmanat regeringen att sätta dit Mark Zuckerbergs Meta för stöld av upphovsrättsskyddat material. Meta anklagas för att använda LibGen, ett ”skuggbibliotek” bestående av miljontals piratkopierade böcker, till att träna sina AI-modeller.
Som deckarförfattaren McDermid säger:
”Jag skriver om brott, och jag känner igen stöld när jag ser det”.
Eller som det stod på ett plakat när brittiska författarförbundet demonstrerade utanför Metas huvudkontor i London:
”Get the Zuck off our books”.
Det kanske är lite rebelliskt att läsa böcker i alla fall. Och att inte använda AI.
(Precis som jag satte punkt kom nyheten att EU-kommissionen dömt Meta till 200 miljoner euro i böter för brott mot EU:s regler för den digitala marknaden. Apple får pröjsa 500 miljoner för samma brott. Yay.)