DELA

Cykelns vänner tinar i vårsolen

Den åländska miniföreningen Cykelns vänner – som hittills har bara en medlem, det vill säga undertecknad – har kvicknat till i vårsolens glans. I takt med att isfläckarna på cykelvägarna äntligen blir mjuka och frasiga börjar pedalkraften åter locka och dra efter en ovanligt lång, mörk, kall och snörik vinter.
Föreningen erinrar sig en liten oansenlig artikel som klipptes ut ur Hufvudstadsbladet någon gång i vintras när det var som värst. Cykelinvesteringar betalar sig med råge, är budskapet i artikeln.

En euro som investeras i cykling blir på några år 8 euro i samhällsekonomisk nytta, visar en rapport som Helsingfors stad lät göra i fjol enligt Trafikverkets anvisningar, alltså med samma kriterier som man använder när man uppskattar nyttan med nya vägbyggen eller med kollektivtrafikinvesteringar.
Inom de närmaste åren planerar Helsingfors att satsa 114 miljoner euro på cykelleder. Enligt beräkningarna sparar satsningen in 900 miljoner euro i samhällskostnader för staden.
Nyttan kommer sig av att arbetsresorna blir kortare och att hälsovårdsavgifterna sjunker. Om flera cyklar sparar man in kostnader för vägunderhåll, investeringar och trafikolyckor. Miljöfaktorer har också räknats in i kalkylen.
Slutsatsen i rapporten är att det skulle löna sig för Helsingfors stad att höja investeringen i cykeltrafiken från 5-7 miljoner per år till minst 10 eller till och med 20 miljoner euro per år.

Det
här låter så bra att Cykelns vänner blir helt exalterad. Låt vara att rapporten är gjord för storstadsförhållanden och inte för en pjuttstad som Mariehamn, men någon kunde ju gärna göra en motsvarande granskning här.
Cykelns vänner är nämligen övertygad om att det finns mycket samhällspengar att spara också på Åland om åtminstone en del av bilresorna byts ut mot cykelresor.
Och är man riktigt fiffig gör man som en grupp entusiaster i Växjö i Sverige som bygger om gamla motionscyklar till cykelkraftverk. Deras senaste projekt är ett litet kontor som inte använder el ur vägguttaget utan måste trampas igång. Så länge chefen trampar är kontoret öppet.

För ett är säkert: En omställning till fossilfri transportsektor är ofrånkomlig men den sker knappast frivilligt. Kraftiga styrmedel kommer att behövas, hävdar Svensk Energi och Elforsk i en ny utredning om färdplan för det mål som riksdagen i Sverige ställt upp – en fossiloberoende fordonsflotta år 2030 och klimatneutralitet år 2050.
Det centrala är att göra fossildrift dyr och andra bränslealternativ billiga, och arbetet måste börja nu för att ge effekt 2030.
Kanske Sverige drar med sig även Åland in i den sköna nya världen?

Annika Orre