SÖK
MENY
Dags att inte bunkra godis
Åtminstone en åländsk butik har sprängt en alarmerande lösgodisgräns. Över tio euro för ett kilo.
Varför gör de på detta viset? Hur många måste dö?
– Sätt inte lika mycket godis i påsarna som förra gången, sade jag till barnen som letade efter lediga skopor. Som om de skulle lyssna på mig.
Och värre blir det i juni när staten höjer skattesatsen på godis och choklad från 14 till 25,5 procent. Det slår hårt, mot oss gottegrisar och mot våra mer sofistikerade medmänniskor som anser att chokladen är godare ju mer kakao det finns i den.
Inte för att det är billigt nu heller. Säkert har jag fel men det känns som om priset på en vanlig Fazers blå chokladkaka har fördubblats i våra butiker på något år. Eller så har jag bara lagt märke till den varan när det varit lockpriser, typ fem kakor för en tia. Det var tider det.
På frågan ”varför gör de på detta viset” gav statsrådet oss ett svar när skatten på läskedrycker höjdes:
”Målet är att styra konsumtionen och produktionen från drycker med högt sockerinnehåll till drycker som innehåller mindre socker. Samtidigt är målet dock också att upprätthålla skatteintäkterna”.
Två flugor i en smäll. Socker ska det vara i läsken till varje pris. Om jag någon gång i misstag köper hem sockerfri läsk eller saft får jag nog höra om det.
Länge sen man gav nyårslöften för de är till för att brytas. Men att skära ner på sockerintaget kan jag tänka mig. Där är jag och staten överens. Om vi inte har vett att tänka på vårt eget bästa kan vi gott betala en extra slant i skatt. Tids nog kommer den tillbaka till oss i form av billig hälsovård när vi drabbas av våra kostrelaterade sjukdomar.
Smärtgränsen för när godis blir för dyrt är inte nådd ännu. Samma sak med kaffe.
Efter pandemin blev många kaffepaket cirka 100 gram mindre men priserna sjönk väl inte i samma grad. Spela roll. När folk pratar om risken för att Natoländerna dras in i ett krig mot Ryssland tänker jag ”hur ska Nato säkra kaffeleveranserna”.
Ålänningar som minns krigsåren på 1940-talet kan berätta om sörjan man drack i stället för kaffe. I Sverige ransonerades det riktiga kaffet och folk försökte klara sig med surrogat som innehöll råg och örten cikoria. Det lär inte ha smakat kaffe alls. Men vad gör man när ransonen riktigt kaffe är ett halvt kilo var femtonde vecka?
Det fanns perioder när jag drack massor av kaffe från morgon till kväll. Litet skrämd blev jag när jag hoppade över kvällskaffet och sen vaknade med en tung huvudvärk som bara berodde på att jag missat den sista koffeindosen. Det händer fortfarande fast jag dricker mindre.
Godisabstinensen blir aldrig lika svår. Att panikköpa dagen innan skatten stiger fungerar ändå inte. Har man godis hemma så äter man upp allt med en gång. Det är en överlevnadsinstinkt när man växer upp med fyra syskon. Någonstans finns ett foto där två av oss står vid skärbrädet för att dela på en Hedelmäpastill.
