SÖK
MENY
Dags att spola snuset?
Det finns inte mycket i livet som är lika fint som snus. Att pilla en påse under läppen till en kopp kaffe är det enda rätta sättet att starta dagen på. Men visst är det ju dumt att snusa. Visst borde man ta tag i det ständigt uppskjutna projektet att sluta snusa. Jag har gjort mina försök, men det har alltid slutat på samma sätt: Återfall efter ungefär ett dygn.
Men en gång lyckades jag hålla mig i ett halvår. Och vet ni vad? Det var det sämsta halvåret i mitt liv.
Jag var en nyutexaminerad, arbetslös journalist som hade flyttat till en stad där jag inte kände någon och jag tog beslutet att ta bort det enda som gav mig någon typ av glädje och trygghet, dumt av mig. Och det var ännu dummare att börja snusa igen när jag typ var fri från beroendet.
Kanske borde jag ge det ett nytt försök nu när jag är på en bättre plats i livet.
Problemet är att snusandet på något sätt har blivit en del av min identitet.
Kanske borde jag som 15-åring ha insett att det är dumt att börja snusa. Men det var ju så coolt.
Den första tiden som snusare var svår. Snuset gav nikotinkickar som ledde till illamående och inte smakade prillorna hallontårta heller. Men efter ett tag blev det bättre, man började uppskatta smaken och i stället för att må illa när man hade i en snus började man må illa när man inte hade en snus under läppen. Jag hade blivit beroende av nikotin.
Snuset är min bästa vän och min värsta fiende. Det första jag gör innan jag går utanför dörren är att se till att dosan är med. Mobil och nycklar är sekundärt.
Jag kan inte njuta av något utan att veta att snuset är med mig.
Att dricka en öl utan en prilla under läppen är som att äta en korv med bröd utan bröd. Visst är det gott med korv men brödet gör korven ännu bättre.
Att ta morgonkaffet utan en snus är som att springa i ett par gamla löparskor. Visst går det att springa men med ett par nya får man ett helt annat studs i steget.
Att äta en måltid utan att få njuta av en ”efter maten-snus” är som att basta med en elspis. Visst är det trevligt men en vedeldad spis är bättre.
Snuset ger helt enkelt livet en guldkant, samtidigt som det även försämrar min hälsa. Men är det något jag kan tänka mig att dö i förtid av så är det nog snuset.
Samtidigt vill jag inte dö i förtid, så jag borde verkligen sluta.
Problemet är att jag inte har tillräckligt stor motivation för att faktiskt ge projektet att sluta snusa en ärlig chans.
Kanske händer det om jag någon gång i mitt liv blir pappa och ska vara ett gott föredöme. Eller om en läkare säger att jag måste sluta snusa då det är en direkt hälsorisk för mig. Eller när jag inser hur mycket pengar jag skulle spara om jag inte snusade.
Det går ungefär två stockar i månaden vilket kostar typ 50 euro. Det är 600 euro på ett år. Jag har snusat i typ 13 år vilket innebär att jag spenderat 7 800 euro på snus.
Är det värt det? Nja, men ändå ja. Eller nej det är det inte. Fast det ändå är det.
Jag vet att jag kommer ta beslutet att spola snuset någon dag (nej jag spolar inte ner snus i toaletten).
Men den dagen är inte i dag.
