SÖK
MENY
Det skulle väl vara dags att anpassa sig
Det här med att ställa om. Anpassa sig. Vara flexibel, avspänd, go with the flow ni vet. Jag är tydligen ingen expert.
Sauli Niinistö blev vår nya president för över ett år sedan, men jag har fortfarande inte vant mig. När ska jag sluta hoppa till?
Jag blev fantastiskt förvånad när jag såg vår löpsedel igår måndag – där var en pil till en liten grå man och rubriken antydde att han var president! Tevesändningen av slottsbalen var oändligt tröttsam när jag nu tvunget skulle rycka till varje gång gubben hamnade i bild. Det här måste få ett slut.
Jag tror dock inte att det kommer att bli lätt. Under mer än halva min livstid har jag haft privilegiet att associera ordet president med en liten orangeröd frisyr och turkosa dräkter. Med katter och den där sävliga rösten och med ”fru”. Rouva presidentti.
När Tarja Halonen blev vald till president var jag åtta år och vanvettigt förväntansfull. Jag tapetserade vardagsrummet med kampanjlappar och flygblad och fick tillåtelse att vara uppe ända tills resultatet var klart.
Må hända att min enda egentliga uppfattning av Esko Aho var baserad på Folkets dagblad-stripparna i Vasabladet, men med lika stor säkerhet som jag visste att hästar var bäst och gröt äckligt visste jag att han inte var något för mig.
Tarja var min kandidat, och hon blev min president.
Kanske det inte är så konstigt att jag hittills haft så svårt att omprogrammera min världsbild. I hela mitt liv har vi i Finland haft socialdemokratiska presidenter; i tolv år hade vi en kvinnlig president, och nu står vi plötsligt här med något helt nytt.
Jag vet att jag mest bara är ung och saknar perspektiv, men nog känns det märkligt! Min mamma har berättat om känslan när Mauno Koivisto till slut tog över efter Urho Kekkonen som hade suttit på posten sedan ett år före hon själv föddes.
Om vi tillåter mig att bortse från proportioner en liten stund så vill jag mena att det här är precis samma sak. I min värld var Tarja inte en president bland andra, hon var Presidenten.
Det här med att ställa om. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa! Det duger inte att i en demokrati gå omkring och sura för att man inte fått som man ville.
Sauli Niinistö var inte min kandidat men om han nu ska envisas med att vara min president så får jag faktiskt ta och skärpa mig. Jag ska sitta lugnt och stilla framför teven den sjätte december, jag ska förnöjd bläddra i bildsvep från statsbesök och får jag någon gång chansen att träffa honom ska jag omsorgsfullt säga herr president.
Men hjärtat lär skrika FRU FRU FRU.
