SÖK
MENY
Det var det
Det var den nyheten, det. I historisk tid lär det inte ha hänt att det på Åland har getts ut 12 dagstidningar i veckan, så det blir en nyhet när den dagen randas. Men i övrigt inget nytt under solen. Lördagstidning har vi haft förr (fast då kom vi inte ut på måndag och onsdag).
Och när Ålands första sexdagarstidning börjar komma ut så har Ålands riktigt första sexdagarstidning redan kommit ut i fyra veckor. Hur skall man hänga med när allt går så snabbt?
I fjol den här tiden var det visst fågelinfluensan som folk funderade kring. Har ni hört någon bekymra sig för den det senaste halvåret? Det är ju knappt så man hinner komma ihåg att vi har ett riksdagsval i faggorna.
Den åländska tidningskampen i all ära så befarar jag att det är den globala uppvärmningen som engagerar mest. Frågan är hur miljövänligt det är av tidningshusen på Åland att spotta ur sig tidningar i en allt stridare ström. Borde inte nån miljövän reagera?
Fast med tanke på den mentala miljön tror jag det är bättre att läsa och aktivt ta in nyheter av olika slag än att passivt sitta framför tvn och låta den bestämma. Även om det skall erkännas att man i massutbudet av så kallade realityserier också kan stöta på intressanta saker. Råkade någon av er se dokumentären om el ninjo för några veckor sen? Fenomenet, som först uppmärksammades för att fisken försvann från den peruanska (?) kusten och som man senare har gett skulden för att Abrahams stad Uhr förstördes.
Att det var el ninjos fel kan man sluta sig till genom att borra djupt i den grönländska inlandsisen. Gräv där du står, brukar det heta, men att gräva vid Uhr hade inte löst problemet. Däremot fick programmet mig att fundera på om det är en el ninjo av det kraftiga slaget vi upplever just nu.
I vilket fall som helst har det blivit så pass kallt att isarna har lagt sig och folk kan skrinna.
Skrinna, skrann, skrunnit hette det på den tiden ordet ”skrinna” var bannlyst ur svenskan. Åka skridsko hette det och man riktigt såg framför sig hur folk skred fram på isen. Som ett luciatåg, ungefär.
Nu heter det skrinna, skrinnade och finns i akademins ordlista utan minsta anmärkning om att det är provinsiellt eller finlandism eller annat konstigt. Det är bara att hänga med.
Kanske har språkpoliserna bestämt sig för att företeelsen håller på att smälta bort som glaciärerna och struntar i vad vi kallar det de få år som återstår. Istället får vi väl lära oss namnen på olika heta vindar, beroende på om de är torra, fuktiga, fyllda av ökensand och så vidare.
Innan vi har nått därhän kan noteras att det just nu snöar. Det är några grader kallt och det är sportlov.
Det är med andra ord nästan precis som förr. Före el ninjon och den globala brasan.
