En av alla dessa jular …
En av alla dessa jular, den kan vara glimrande vit eller regnruskigt grön, den kan ha temafärgen röd eller blå eller grön och den kan infalla när du är harmonisk eller inte, i familj, eller inte.
En av alla dessa jular kommer du fram till en sak, en insikt. Det kan slå dig när du hänger upp julkransen på dörren, när du tar för dig av sillinläggningen, när du trängs i kyrkbänken.
En av alla dessa jular drabbar dig insikten som en blixt från klar julgransbelysning; Du har ju fler jular att se tillbaka på än fram emot!
Alltså, du har redan upplevt dina flesta jular.
84,5 år är den förväntade medellivslängden på Åland numera. När du är sådär 42 år är gränsen nådd, du har fler jular bakom dig än framför dig. Kanske. Man vet ju aldrig säkert.
Någon jul är den mittersta. Det vet vi säkert.
Julen stannar tiden. Visst är det så. På julafton är det varken tisdag eller torsdag. Det är bara julafton och man kan lätt se tillbaka på hur det var förr.
Med stigande ålder ändras det som är viktigt med julen. Först är det julklapparna, sedan julmaten, därpå julpsalmerna och slutligen domherrarna.
(Ett julminne som slår mig just nu är när vår svartvita katt Jesper så innerligt gärna ville följa med in i kyrkan på julottan …)
Barndomens jular ska vara ett enda mottagande – i den bästa av världar. Det ska bara vara glädje, godsaker, vackert julpynt och inte minst glada människor, helst, kramar, röda äpplen, lovikkavantar, levande ljus på mornarna …
Det viktigaste med julen är stämningen, men den kan inte skapas med bara julsaker, julmat, eller ens jul-tv. För att julstämningen ska infinna sig bör familjens medlemmar vara på någorlunda gott julhumör. Det är inte läge för makarna att tala ut, dricka för mycket, eller ens vara det minsta missnöjda.
Här behövs vuxenhet till 100 procent. Planera så att du också som mamma eller pappa själv kan njuta av julen. Red ut det som behöver redas ut i god tid. Eller – om det är nödvändigt – skilj dig! Och var inte uttröttad heller – då blir det alltför lätt julgräl och det är väl inte hela världen om man inte förolämpar varandra, viket man alltför ofta gör, och missar att bli riktigt sams efteråt.
(Säger Inga Heller d.ä. som ännu 50 år efter det inträffade minns känslan av att få en korvmacka kastad i ansiktet i ett syskongräl en julaftonsmorgon.)
Men visst, om inte allt blir som du tänkt; Det kan vara jättemysigt i familjen en tisdag i januari också. Och det kommer nya jular – om Herren dröjer!
Kiki Alberius-Forsman