SÖK
MENY
En gammal fan har vaknat
Vid IFK:s senaste hemmamatch fann jag mig själv ståendes skrikande och viftande med min grönvita halsduk. Tänk, gamla karln!
Man kan säga att en gammal fan har vaknat. Den som vill vara elak kan ju tolka orden ”fan” som något annat än det engelska ordet för supporter.
I många år sov denna gamla IFK-supporter en törnrosasömn. Besöken i Idrottsparken när det var hemmamatch var få efter guldåren 1976-77. Harvandet i division 2 fick väl ett besök någon gång, bottenåren i trean var inte att tänka på.
Det var en kräsen j-vel tänker säkert de riktigt hängivna som suttit på samma ställe och ropat år ut och år in, i ur och skur, i med- och motgång.
Jo, det är nog så.
Men nu är det kul igen, precis så kul som det var för 30 år sedan när Egon Häggblom, salig i åminnelse, ropade i sin megafon nere i mitten på gamla läktaren: ”Lär dig krypa, lär dig gå – lär dig älska IFK – heja, heja, heja”!
Jag minns att motståndarbänken tittade lite snett på Egons uppenbarelse, något sådant var de inte vana vid på sin hemmaplan.
Men precis så var det i mitt fall, som i Egons gamla hejaramsa. Först kröp jag, sedan gick jag, sedan sprang jag till Idrottsparken 100 meter från hemmet i hörnet av Styrmansgatan och Ålandsvägen.
På fotbollsplan tränade de stora killarna. En gång stod jag i mål och gjorde kanske en räddning. Då kallade mig någon för ”Zamora”. Aktuell då, i början av 60-talet var Sveriges målvakt ”Zamora” Nyholm, med smeknamn efter en legendarisk spansk målvakt.
Någon fotbollskarriär blev det inte, med talang mera för att springa långt än lira fotboll. Men supporter kan alla vara.
När pappa var hemma från sjön någon sommarmånad kunde vi till och med åka till Markusböle och titta på de klassiska mötena med ”ärkefienden” Finströmskamraterna. De var då oftast det bästa laget på Åland.
”Här har dom gjort vägar av kostigarna”, sade pappa världsvant när han sladdade fram med Opeln mellan Emkarby och Markusböle. Den kostigen finns förresten kvar, ganska oförändrad.
Efter flytten till Västsverige 1966 handlade det om en lite större arena, Nya Ullevi och lag som Gais, Örgryte och IFK Göteborg. I ÖIS spelade VM-legendaren Agne Simonsen och i GAIS Gunnar Gren ännu i slutet på 60-talet.
Återflytten till Åland kom lagom till IFK:s första storhetstid och åren i ettan 1976-77.
Nu hoppas denna gamla fan på att den nya storhetstiden skall vara länge och kontraktet klaras. Och att fler gamla, och nya, fans skulle släppa loss lite mer på läktaren. Kom igen nu på söndag.
Jag skäms inte!
(Den här krönikan är tidigare publicerad på GMM:s hemsida, www.greenmeanmachine.com)
