SÖK
MENY
En riktig Dansgala
Respekt! Det är den känslan jag känner efter att ha bevistat en dansgala på Arken.
Alla dessa dansare som vet hur man för en kvinna. Och dessa dansare som vet hur man följer en man.
Jag har inte haft för vana att gå på krog när det är dansbandsinriktat eftersom jag fortfarande lever kvar i den (förgångna) åldern där man ska hoppa och skutta framför orkestern. Och helst sjunga med, högt.
Men en dansgala, tammetusan, är full av människor som kommit dit för att dansa. Under kvällens första hälft är det väldigt få som raglar omkring och spiller drinkar omkring sig i jakt på kvällens fångst. Det är svett, det är glädje och det är kroppar som rör sig vackert i takt med musiken.
Medelåldern är hög, men på dansgolvet ser månget danspar betydligt yngre ut än vad de är när fötterna formligen springer fram i intrikata steg och sparkar och hopp. Jag står bredvid och tittar på, med ett brett leende och återigen med målsättningen: Jag SKA lära mig bugga!
Nu vågar jag inte ens försöka eftersom jag inte kan tolka handsignalerna från dem som kan bugga. Dragbuggen jag lärde mig i högstadiet kan jag slänga i väggen. Inte för att jag minns annat än att man står och drar sig fram och tillbaka med händerna.
Även vanlig styrdans blir så mycket roligare när man glider omkring i ett hav med andra par som också dansar i samma takt (?) och oftast åt samma håll. Jag och sambon får vingar under fötterna och jag ser framför mig hur alla tittar beundrande på det stiliga par vi utgör när vi sveper fram i strömmen av dansande par. Att sambons skor ofta hamnar under mina fötter är hans fel. Hans skor är alldeles för långa och på fel ställen.
Det finns inte tid för att bli uttråkad. Man dansar några danser, tittar på när andra buggar och så vandrar man runt till de olika dansgolven och kan antingen dansa några danser eller återtigen titta på och beundra dem som dansar.
Jag måste ännu arbeta på självförtroendet att våga dansa med andra än sambon. Jag vet inte vad jag är mest rädd för; att dansa med någon som verkligen inte kan dansa (för då är vi två som står och väntar på att bli förda) eller med någon som verkligen kan dansa (vad ska de tycka om att jag inte hänger med, svänger åt fel håll eller trampar på tårna).
Så nu ska jag lära mig bugga! Och säg inte nej sen när jag bjuder upp er för ni kommer att få en oförglömlig svängom!
