SÖK
MENY
En svart brödkavel
Ingen kan väl ha undgått att lägga märke till att någonting hänt med dödsannonserna, särskilt i rikssvenska tidningar. Korsen blir allt färre, andra symboler och dekorationer allt fler.
Första gången stötte jag själv på detta fenomen i början av åttiotalet då jag jobbade i Österbotten. Som redaktionssekretrare såg jag att någon sänt in en dödsannons för en nittioårig kvinna i en landskommun försedd med en pilkvist av det slag som man på den tiden använde när det vara fråga om sådana som inte hörde till kyrkan. De i Sverige boende barnen, som jag lyckades få tag på, hade bara beställt något som skulle vara lite piggare. De bytte dock till ett kors. Den avlidna hade haft ett varmt förhållande till kyrkan och hade knappast velat ihågkommas som fritänkare.
För att par veckor sedan räknade jag till över nittio dödsannonser i ett nummer av Dagens Nyheter. Bara en knapp tredje del var fösedda med kors. I övrigt förekom blommor av olika utseende, ett lönnlöv, sparvar, svalor, och en vråk (?). Men också en roddåt, en schäferhund, ett par svarta katter, en travhäst, en skidlöpare, en motorcykel, en fotboll, ett flygplan, en flugfiskare, ett torp med flaggan uppe, en skonare och en brödkavel.
Ja just det, en brödkavel. En svart brödkavel. Liksom de övriga bilderna skall väl också brödkaveln berätta något om den avlidne. Men vad?
På hösten kunde man i en artikel just i DN läsa att dödsannonserna i tidningen ändå inte får se ut hur som helst. Då hade man nyligen publicerat en annons där man kunde se en varg omgiven av taggtråd. Enligt artikeln hade någon på avdelningen för familjeannonser tyck att vargen såg riktigt gullig ut. Läsare hade dock reagerat eftersom vargen och taggtråden visade sig vara symbol för ett brödraskap som tidningen annars tar avstånd från.
Olycksfall i arbetet, eller ännu ett tecken på att vi lever i en tid av förvirring?
Karl af Hällström, präst i Östra Nyland, har på sin hemsida fått en fråga om symbolerna i dösannonserna. Han säger att han antar att utvecklingen är en kombination av två faktorer: okunskap om symbolers innehåll och det svenska samhällets allmänna sekularisering.
– Ibland tycks folk tro att korset är en symbol för döden, eftersom det används i dödsannonser och på gravar, men det är alltså tvärtom. Korset används på gravar för att visa att de vars kroppar ligger där dog i tron på uppståndelse och evigt liv, skriver han.
Han har dock förståelse för att man till dödsannonser för en som inte haft någon kontakt med eller intresse för kristendomen väljer en personlig symbol av något slag.
– Ändå undrar jag om det inte också här finns en smak av att kristendomen ses som en hobby bland andra – att dess existentiella värde går förbi den som väljer symbol. Jag vet inte, jag undrar bara, skriver af Hällström.
Visst ligger det något i det.
