SÖK
MENY
Fick ni verkligen vad ni önskade?
I dag är det antingen andningspaus eller nya tag. En del har hållit i gång samhället och jobbat hela helgen, någon pustar över att det faktiskt klämts in en ensam arbetsdag i årets decemberavslutning.
Jag tillhör de som får lite extra tid att reflektera – över de senaste dagarna, året som varit och vart allt är på väg i stort och smått.
Påfallande ofta konstaterar man att det inte blev så mycket med varken förhoppningar och farhågor.
Så här i årets slutskede tänker man också en extra gång på hur det gick med årets mer offentliga paket.
Skärgårdstrafikens egen Grinchen, Nordic Jetline, försvann med badvattnet innan det ens hunnit bli riktigt varmt i somras. Nu ska landskapsregeringen kryssa mellan framtida upphandlingar i skärgårdstrafiken med att ge sig själv ett eget bolag i julklapp, nybildade Axferries. Den hårda julklappen kan förbli oöppnad.
Årets bytesrätt är sannolikt Mariehamns kommande demenscenter. Tredje gången gillt, trodde en tillsatt kommitté och la fram två förslag till stadsfullmäktige. De skadesköts ganska omgående, bland annat av kommitténs två ledande företrädare Jansson och Sundback som när de inte fått som de själva ville lade fram helt nya förslag. Ett förfarande som tidigare pekats ut som främsta anledning till att Mariehamn aldrig verkar komma till beslut i en framtidsfråga för äldrevården.
Gömd och glömd, långt in i säcken, ligger Pandoras box i form av en översyn av det åländska skatteundantaget. Det är ett paket som styrande helst vill se oöppnat, eftersom man inte kan överblicka konsekvenserna. Allt fler röster höjs dock för att nästa år ska det ruskas fram. I somras skakade radion och undertecknad på det genom att fundera över 20-timmarsregelns efterlevnad.
Utmärkelsen Årets stadskärna till Mariehamn hade tveklöst det finaste och fluffigaste presentpapperet. Innehållet kanske inte spelade lika stor roll – man får nog se det ofrivilliga huvudmotivet till priset, Telegrafen, som en reklamation. Vi hoppas att det kommer en ersättningsprodukt på plats inom kort. Kanske också fler av de annonserade, men ännu inte förverkligade projekten för att få stadskärnepriset ändå kan bli av. Annars bör landskapet kräva de pengarna tillbaka.
Jag passar samtidigt på att å Telegrafens vägnar att till nästa år önska mig ett spännande och inte minst fungerande restaurangkoncept dag som kväll. Högst på önskelistan står svenska franchisekedjan Mocca Deli som med sin etablering i Västervik visat att den även kan lyckas i en liten sommarstad. Men en lokal kopia duger.
