SÖK
MENY
Hälsa vackert nu!
Handslag, famntag, klapp eller kyss?
Hur hälsar vi på varandra egentligen?
Är du en kramgo svensk?
Tar tonåringen illa upp när svärfar räcker fram handen och säger ”goddag på dig”.
Erkänn att du tvekar ibland.. Ska det tas i hand? Också vid avskedet?
Hur gör jag nu? Nog är det orimligt att vi inte är säkra på hur vi ska hälsa på varandra.
Från sin lilla turné i Europa kan Inga Heller rapportera följande. I Sverige säger man ”hej!”. Flitigare än på Åland. I Danmark och Tyskland något som liknar ”mojn!”. Också flitigt.
Frankrike då, det är som vanligt ett kapitel för sig. Främmande människor hälsar alltid alltid på varandra – enda undantaget är på trottoaren i större städer. När man möts på en byväg låter det ”bonjour”, när man går in i en bar eller bara ett café förväntas man se sig om och nicka runt med ett ”bonjour” till alla.
Slarvar du som Nordbo kan en liten näsvis 4-åring till kille hojta ”bonjour” upp emot dig bara för att visa att han har bättre uppfostran än du.
Vid lite närmare bekantskap är det förstås kindpuss som gäller. Alltid när en kvinna är en av parterna ska det pussas.
Inga Heller noterade i en matbutik en ung tjej som avlöstes i kassan av en ung kille ”bonjour” sa båda och puss, puss, puss. Höger kind mot höger kind först – och sist. De var inte översvallande, log inte ens mot varandra. Helt naturligt och kallt bara puss, puss, puss.
Två karlar tar däremot varandra i hand. Mycket seriöst. Stiger en man in på en bar med tio karlar går han runt med kardan i högsta hugg och cigaretten i mungipan och hälsar fint på alla. En extra klapp på axeln får de närmast stående.
Det där kindpussande är så intimt, även om man bara pussar i luften.
Inga Heller ler vid tanken att gå runt i tidningshuset och kindpussas varje morgon. Det skulle påverka den psykosociala miljön, det är hon övertygad om. Kanske skulle vi blir gladare och tryggare? Eller oftare förkylda?
Hur skulle det se ut på ditt jobb? Puss, puss, puss!
Eller kanske ett litet famntag varje morgon från kollegerna skulle sitta fint?
Det är jättebra att man på morgnarna i skolorna hälsar ordentligt på fröken. Ser i ögonen och tar i hand. Kanske skulle det vara en bra på jobbet också?
Genom att hälsa på någon visar du att du har sett personen. Du signalerar att personen är okej. Du signalerar att du knappast tänker slå ner vederbörande. Inte just nu i alla fall. Du är vänligt sinnad.
Men varför är det så självklart att säga ”bonjour Madame!” eller ”buenos dias Señora!” på andra håll när det är alldels orimligt att säga ”goddag frun” här hos oss?
