SÖK
MENY
Haltande hopp till höger
Många av oss minns fortfarande tiden med Åländsk samling 1 och Åländsk samling 2. Dagens partikarta är rätt ny, så det är inte så märkligt om den förändras. Många vet inte var de hör hemma politiskt så de rör på sig och många vill inte höra hemma i någon särskild fålla.
Men som folkvald har man ett moraliskt ansvar att stå för det man har lovat, så avhopp ses som litet fult. Och nu hoppas det av som bara den.
Den obundna lagtingsgruppen – liksom den moderata – menar säkert väl.
Man lovar att under resten av valperioden följa den politik respektive parti gick till val med.
Men vilken är då nyttan med att gå samman?
Om man i två år framåt röstar på var sitt sätt så blir ju inte gruppen stor och stark. Inte större och starkare än vad de två grupperna hittills har varit i lagtinget. Resonemanget haltar.
Snarast är det så att man, genom att gå ihop nu, vill vänja väljarna vid tanken så att de i sin tur inte hoppar av – eller stannar kvar där de var – i nästa val.
Danne Sundman skriver i sitt bemötande av Jonas Bladhs ledare att ålänningarna i första hand röstar på person. Man röstar på ett bra fruntimmer eller en bra karl. Sen spelar det mindre roll till vilket parti personen hör,eller ansluter sig till.
Och om den man har röstat på inte blir invald så är rösten bortkastad?
Så skulle det vara om kandidaterna valdes in i den mån de har fått tillräckligt med personliga röster. Men så är vårt valsystem inte uppbyggt, även om Sundman skulle föredra den modellen. Rösten räknas partiet/valförbundet tillgodo. Så med sin röst stöder man den idologi eller politik som kandidaten har ställt upp för. Och då är det inte helt oväsentligt hur det hoppas.
Till Sundmans försvar må sägas att De obundna bildades just för att man inte hade någon ideologi – ideologin var att var och en gör som man vill.
Det är det obunden betyder. Men man måste gå ihop i ett valförbund för att få någon invald.
Så har något hänt under resans gång. De fyra som nu har valts in plus en suppleant vill ha ett parti, inte bara ett valsamarbete. De vill det i så hög grad att de gemensamt har hoppat av den rörelse de ställde upp för! Det är fascinerande.
Och det skall bli oerhört intressant att se resultatet av nästa lagtingsval. Vi vet hur det gick när Harry Jansson gick från Ålands framtid till centern (efter att först ha lämnat centern), han tappade 36 procent av sina röster och lyckades inte bli invald. Men om två år kan det se helt annorlunda ut.
Danne Sundman säger att den obundna gruppen har fått nästan 70 procent av de obundnas röster. Jag kommer till 62 procent när man räknar in suppleantens röster. Det kanske man behöver göra eftersom han är med om avhoppet. Räknar man bara med de fyra som blev invalda så kommer man till drygt 56 procent. Men det är ju över hälften i alla fall. Och gruppen är övertygad om att varenda en av de väljarna stöder samgåendet med moderaterna?
För många av oss spelar det kanske ingen större roll hur det går för gruppen. I dag sitter obundna och moderater på 26,5 procent av rösterna och 26,7 procent av mandaten – alltså en dryg fjärdedel av samtliga.
Det betyder att nästan tre fjärdedelar av oss inte har röstat på någon av de två grupperna och därför inte behöver vare sig jubla eller sörja över det som pågår. Bara med största intresse följa med hur det går.
För ett vet vi absolut säkert; också efter nästa val sitter det 30 folkvalda i lagtinget.
