Hon har vaknat inom mig
Nu ska jag få er att skratta, bästa läsare, och sedan skämmas lite för att ni skrattade.
I förra veckan skrev jag en ledare om sexhandel, trafficking och barnpornografi. En läsare reagerade mycket negativt på budskapet att det i huvudsak är män som är köparna i sexindustrin.
Han kallade mig i ett inlägg på nätet för fittbullterrier.
Det är nu ni skrattar.
Det låter ju lite fyndigt, och ni ser det framför er. En manshatande, arg hund, ganska ful och kantig. Med mina glasögon kanske.
Ett kön.
Jag har alltid tyckt att det mest kränkande man kan göra är att bemöta argument med att kalla någon det fulaste man kan komma på, speciellt när det fulaste är en kvinnas kön. När jag såg kommentaren tänkte jag först bara skaka det av mig. Äh, liksom. En till vars tankar och ord inte räcker till.
Sen kände jag henne vakna inom mig. Fittbullterriern.
Hon som reser ragg och morrar djupt ner i halsen när hennes valpar är i fara.
Hon som vill löpa vild och fri, om hon känner för det.
Hon som inte vill ha en förvuxen valp vid sin sida, utan en kamrat och en partner, på lika villkor.
Vad fan, tänker fittbullterriern.
Ska jag skämmas, för att jag blir arg? Ska jag vara offret? Ska jag låta bli att morra och visa mina vassa, vassa tänder inför rena ondskan?
Och ska jag verkligen vara tvungen att förklara, igen, att jag har en man jag älskar, söner och vänner och män i min närhet som jag tycker om, men att jag inte kan blunda för siffrorna, för verkligheten, för fakta.
Jag tror på förändring. Jag litar på de goda männen, och deras vilja att förändra. Jag litar på mina pojkar. Jag förväntar mig det jämlika kamratskapet, de lika villkoren. Jag kan till och med acceptera att det fortfarande kommer att ta tid, ack så mycket tid, innan det självklara att alla människor är lika värda är verklighet, och man inte får köpa och sälja människor och deras kroppar.
Men hon, fittbullterriern, hon är bara förbannad. Hon ylar och tuggar fradga över att så många idioter till aningslösa människor kan försvara det vidrigaste vidriga med förlöjligande ordvitsar och halvkokta fördomar.
Banne mig, om jag inte är frestad att skaffa mig en t-skjorta där det står:
”Här kommer en
FITTBULLTERRIER
och hon är förbannad”