DELA
Foto: Joakim Holmström

Emma Harald i spalten: Jag röstar för semester

    Val är människans bästa tid, brukar en kommunikatör alltid påstå i mitt some-flöde i valtider. Hon har förstås helt rätt. Val är fantastiskt, framför allt sett till alternativet.

    Fria och demokratiska val är grunden för vårt välstånd, våra mänskliga rättigheter, åsikts- och yttrandefrihet och vår ekonomi.

    Trots ovanstående känns det nu skönt att EU-valet är förbi. För en politisk redaktör som undertecknad har det nämligen varit valkampanj konstant i ett och ett halvt års tid.

    Det började med riksdagsvalet i april 2023, men redan under vintern vevades kampanjen i gång. För åländsk del är ju riksdagsvalet en odramatisk historia sett till utfallet, men att ha fyra listor och femton kandidater ger en ändå sysselsättning.

    Valet följdes upp med en intensiv period av regeringsförhandlingar och genast de var klara briserade rasismskandalen förra sommaren. Ni minns när Sannfinländarna avslöjades med att ha uttalat sig grovt rasistiskt. Den sysselsatte varje nyhetsredaktion i hela landet och gjorde att ”nyhetstorka” blev nåt att längta efter.

    På Åland drog uppladdningen inför lagtings- och kommunalvalet i gång parallellt med efterspelet av riksdagsvalet. Vem ställer upp? Hur kommer det gå? Intensivt är bara förnamnet. Crescendo för närdemokratin i ett av världens mest närdemokratiska samhällen.

    Även det valet följs av spännande regeringsförhandlingar. Vem ska Liberalerna välja? Moderater eller Socialdemokrater? Hur ska Liberalerna lyckas enas med Centern om kommuner och skärgårdstrafik?

    Samtidigt pågick nomineringen till presidentvalet. Ni minns, det som Pekka Haavisto (Gröna) så länge såg ut att vinna – fram till att Alexander Stubb (Saml) steg in på spelplanen.

    När presidenten väl var installerad och undertecknad hoppats på en andhämtningspaus i väntan på EU-valet, så ställde de åländska politikerna till med den mest intensiva och kaotiska politiska våren sen, tja, Veronica Thörnroos tid som lantråd.

    Valkvällar är nervösa. Inte bara för resultatets skull, utan för om pusslet med sidor, texter, bilder, namn och siffror ska bli rätt. Klarar vi deadline? Vad gör vi om valresultatet blir ett annat än det vi förberett oss för? Det finns plan A, plan B och ofta en plan C.

    När valtidningen är skickad, det sista valsnackset uppätet, redaktionens hjältar high five:at och redaktionen är låst och larmad går man hem med en känsla av ”vi gjorde det!”.

    Den känslan infinner sig också nu, när den här politiska redaktören stämplar ut efter sex val på ett och ett halvt år. För min del hoppas jag politikerna kan undvika nyval, jag är okej med att vänta till april 2027 och nästa riksdagsval. Nu tänker jag nämligen fira semester – i ett tryggt, fritt och demokratiskt samhälle.

    Tack för att du väljer Nya Åland!

    Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

    Välj belopp