SÖK
MENY
Jag springer till Indien
Jag har antagit en utmaning. Innan året är slut ska jag har sprungit 500 kilometer, och jag ska betala en krona per kilometer för nöjet.
Pengarna ger jag, via Emmaus-Svalorna i Lund till Women´s Collective i Chennai i södra Indien.
Målet för Svalorna är att springa sammanlagt 21.252 km (i maj hade man kommit fram till Budapest).
Det kanske verkar korkat, att man ska betala för att springa, inte åt sig själv utan någon annan som inte ens har en aning om att finns.
Eller varför inte, om man vill idka välgörenhet, bara ge pengarna till projektet. Det spelar väl ingen roll för de indiska kvinnorna om jag fått upp flåset eller inte, bara de får mitt ekonomiska stöd.
Men det känns inte så. Det känns som om jag gör något tillsammans, skapar något tillsammans, utsträcker mitt nät till människor jag inte känner, som till exempel Lise Hjemgaard-Svensson, barnsjuksköterska neonatal & förtroendevald inom kommun/landsting, Östersund, som lovat springa 300 kilometer. Eller Titti Brinck, informationsdesigner, Solna, vars målsättning är att springa 500 km. Jag har ingen aning om vem de är, men våra namn finns på samma lista.
Vi bryr oss tillsammans om en grupp kvinnor i stekande heta södra Indien, som på sitt håll gör ett fantastiskt arbete för att förbättra livsvillkoren för kvinnor och flickor i Indien. Vill du läsa mer om Women´s collective, kolla http://womenscollective.net/
Och om du springer, och kan tänka dig att ge bort lite pengar för att göra världen lite bättre tillsammans med en massa andra människor, anmäl dig till http://svalorna.org/run-to-india/
Kanske kan vi från Åland bli den största gruppen av alla som är med. Kanske jag rentav får vara så fräck att jag utsträcker utmaningen till alla löpare som frikostigt delar med sig av sina avverkade kilometer på Facebook. Visst har ni väl råd, Fredrik Karlström och Edgar Vickström?
Visst kunde väl Ålands penningautomatförening säga: Men åh! vilken bra idé! Vi kan förbättra ålänningarnas folkhälsa, stöda marginaliserade kvinnor och marknadsföra våra spel samtidigt. Vi betalar för alla som springer för Paf! Vad sägs om det, Anders Sims?
Eller alla ni kvinnor i politiska organisationer, ni som jobbar med demokratin alla dagar. Jag ser er på gym, på promenader och på joggingturer. Ska inte ni också vara med.
Strunta i det där fåniga Beach 2013. Spring till Chennai i stället, med mig och dom andra. Inget värmer som ett gott samvete.
