DELA
Foto: Joakim Holmström

KAJ-revolution

    Humorgruppen KAJ vinner Melodifestivalen. Det är heeelt otroligt. Ska tri Vööråpojkan som sjunger på dialekt representer Sverige i Eurovisionen? Det går inte att ta in. Chocken är total där jag sitter i tv-soffan, samtidigt som jag ju också visste att KAJ hade chansen. För Vöråpojkan har ju varit karar i arbeit i över 15 år. De har roat och underhållit oss i så många år med underfundiga texter och sitt jordnära sätt. De har testat sig fram, vuxit upp, tagit chanser att jobba med allt fler proffs, utvecklats, fått bidrag från Svenska kulturfonden för att kunna följa sina drömmar och tagit med oss i publiken på resan.

    2014 spelade de i skolparken i Jakobstad för kanske 10 000 människor under Jakobs dagar. Det var en sådan folkfest! De hade just släppt hiten ”Jåo, nåo e ja jåo YOLO ja nåo” och tagit Svenskfinland med storm. Större än det här kunde KAJ aldrig bli. De var ju ändå bara en trio från Vörå som sjunger på dialekt. Det finns gränser. Men de fortsatte. Levererade hiten ”Pa to ta na kako?” med en helt surrealistisk musikvideo. Succé. Musikalen Gambämark. Succé. 10-års-jubileumskonserten i Botniahallen. Succé. Tanken att större än så här blir de inte upprepades varje gång.

    Ett av mellansnacken i arenaspelningarna (de gjorde två samma dag) var en parodi på de typiska på förhand inspelade försnacken med artisterna innan de äntrar Melodifestivalscenen. Klockrent!

    Vad är det som gör det? Hur kan en dialektlåt om bastubad vinna Melodifestivalen mot välpolerade artister som Måns Zelmerlöw och hans ”Revolution”? Nej, jag är ingen musikskribent. Absolut ingen schlagerexpert. Jag säger inte att jag sitter på sanningen. Men det som slår mig är att Kevin, Axel och Jakob är tre män som bjuder oss på underhållning som är jordnära och banal – och sann.

    De sparkar aldrig på den som ligger, utan lyfter den lilla människan och sjunger om vänskap, att ta hand om varandra och kraften i att vara tillsammans. De sjunger om talkokraft, kärlek, att vara snäll och att hitta sin plats.

    Den geniala låten ”Hej du människa” berättar om det som det är att vara människa. ”Hej du människa knall åpåå / Huvud, axlar, knä och tå / Vi skrattar å vi gråter / Vi bråkar å förlåter”

    Sådant behöver vi mer av i världen.

    I Gambämark slår byaoriginalet Mäskis-Gunnar, efter en lång resa runt världen via både New York och Rio de Janeiro, fast att de flesta människor är som han. ”Ha lejta över berg å dal ett nain som e normal / Men all i heila väädin e na byaorginal” Det får Josua att utropa: ”Man ska ba va se sjölv!”

    Nu om någonsin behöver den här världen mer av KAJ. Mer positiv manlighet, mer glädje, mer konstig dans, mer bastu.

    Tack för att du väljer Nya Åland!

    Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

    Välj belopp