SÖK
MENY
Klappord
Vem ska få vad? Till vilket pris? Vem kan man låta bli att köpa julklappar åt? ”Borde jag åtminstone köpa en chokladask? Det är ju tanken som räknas!”.
Ja, men vilken tanke? Att man måste köpa något bara för att ingen ska få för sig att tycka att den eventuellt är åsidosatt? Julklappandet är ett stort socialt pussel som spelar på flera nivåer.
Det första ordet är alltså Samvete.
Det talas ofta om att folk bara byter pengar med varandra. Jag känner till flera vuxna som har bestämt att de inte ska köpa julklappar åt varandra. De enda som ska få klappar är barnen.
Men så är det någon som inte kan låta bli att köpa en klapp till en av de vuxna trots allt och därmed bryter avtalet. Och så är spiralen igång igen.
Ordet är Jämvikt.
Vissa försöker ge klappar genom att ge pengar till behövliga ändamål, till exempel betala till ett fadderbarn eller ge gåva till någon organisation. Det är ju lovvärt i sig men handlar samtidigt om att ge en julklapp till det egna samvete.
När vi har köpt oss tokiga på klappar, slagit in dem i miljöfarligt julpapper och gett dem till folk som redan har allt.
Ordet är igen Samvete.
Och så händer det ju att det blir fel klappar: ”Hur tänkte han/hon här?” Hur stort näsligt nederlag blir det för klappgivaren om klappen måste bytas? Eller ska man byta i smyg?
Alternativet är väl att ställa fram klappen i fråga enbart när den som gav den kommer på besök.
Ordet är Fasad.
Jag har personligen ännu inga barn men jag kan tänka mig att julklappar till barn i skolåldern lägger på några extra nivåer. Då handlar det kanske inte längre om att endast barnet i fråga ska vara nöjd med klappen. Klapparna ska ju duga till att ”skryta av sig” lite med på skolgården också. Och då gäller andra regler.
Vad jag minns gick jag aldrig på skolgården och skröt om en ny tröja eller en bok, trots att jag tyckte om dem och de säkert hade kostat 300 mark. Det måste vara något som är ballt i de andra ungarnas ögon.
Detta gäller för övrigt många vuxna också som vill jämföra och dra i hängslen.
Ordet är Jämförelse.
Nu när jag har ”blivit vuxen” och håvar in vuxenpoäng på löpande band så är jag av den bestämda åsikten att de bästa klapparna är de som krävt eftertanke och tid av givaren. Att klapparna betyder något finurligt och/eller har en historia.
Riktigt glad blir jag om jag får något som givaren har gjort själv. Då ”behövs” det inte 10 julklappar utan bara en.
De sista klapporden är Eftertanke och Tid.
