Kvarnbo i kassaskåp
På sommarhalvåret är jag en samlare. Jag samlar näktergalen och humlorna, doften av hundflokor och saltvatten på huden. Jag samlar solstrålar, den lena, varma graniten och det mjuka gräset under fötterna. Jag samlar morgonkaffet på altanen, lata stunder på utomhussängen och pyssel i trädgården.
Jag samlar och samlar och allt låses in i ett sommarkassaskåp i hjärnan för att plockas fram i lagom doser under vinterhalvårets tunga stunder.
I år finns det minnen från en alldeles speciell minisemester i skåpet.
I augusti packade grannarna och vi våra pinaler och steg ombord på före detta fiskebåten Johanna.
Hon puttrade från vår utskärsmiljö i Lemland in mot stadens lummighet och befolkade vatten, genom Lemströms kanal, över Lumparn, under Färjsundsbron och in i Saltviks famn. Hon puttrade förbi dramatiska klippor, hemlighetsfulla vikar, lyxiga sommarställen och vackra gårdar vid bördiga åkrar. Johanna puttrade och vi njöt. Jag samlade.
Målet var Kvarnboviken och då den kom inom synhåll blev den stora frågan var vi kunde lägga till. Där fanns en stor brygga men också en skylt som syntes på långt håll. Förtöjning förbjuden? Privat brygga? Sjas och försvinn?
Nej, nej. Inte i Kvarnbo. På skylten stod det ”Gästplats” och inte nog med det – där stod också ”Välkommen”! Jag samlade.
Efter hamnsupen och besök i det prydliga lilla allmänna dasset (Bara det!) vandrade vi backen upp mot Kvarnbo gästhem och steg in i den stora trävillan.
Då vi skall resa tillbringar jag timmar framför datorn och försöker lista ut vilket av budgethotellen som har det där lilla extra som krävs för att få hamna i det inre kassaskåp som finns för reseminnen. Jo, det finns ett sådant skåp också.
Att hitta ett Kvarnbo gästhem skulle göra mig lycklig oavsett var i världen det låg.
Det gamla husets golv knarrar av historiska minnen och väggarna i de varsamt och smakfullt renoverade, bekväma och personliga rummen viskar berättelser åt varje öra som bara vill lyssna.
Kvarnbo gästhem är charmigt, Ella och Martin är underbara värdar och frukosten är rent ut sagt fenomenal.
På en semesterort skall man ta del av sevärdheterna om man är en riktig turist. Vi var riktiga turister.
I Kvarnbo finns järnåldersgravarna, kyrkan, Vikingabyn och Martins motormuseum. Där finns kaffe och mums i pittoreska Johannas hembakta i gamla husmodersskolan. Där finns åtminstone en hasselsnok.
Det som saknades var en restaurang men det visste vi på förhand och hade därför packat med en femstjärnig måltid i kylväskan. Den tillreddes på gästhemmets grillar och avnjöts ute i kvällssolen med Ellas vinskola som efterrätt.
Oj, oj, oj så jag samlade.
Det fanns svenska, finländska, tyska och italienska gäster i de andra rummen. Jag kom på mig att vara stolt över att Åland kunde erbjuda dem Kvarnbo.
Följande dag puttrade vi hem igen. Johanna låg djupt – kassaskåpen var tunga.