SÖK
MENY
Leva loppan i Tallinn
Nu när det gått litet tid kan jag berätta om den här jobbfadäsen. När det hände var det så pinsamt att jag inte ville prata om det.
Mediastormen om hästkött som hade sålts som nötkött var som starkast och vi ville veta om rederier som trafikerade på Åland hade något att göra med ett svenskt livsmedelsföretag som utpekats i härvan.
På ett rederikontor i Stockholm hänvisade man till en kvinnlig chef i Estland.
Samtalet gick ungefär så här.
(Ursäkta att det återges på engelska. Men det är en del av pinsamheten).
– Hello, my name is Patrik Dahlblom. I’m a writer at the Nya Åland newspaper in Mariehamn.
– Hello.
– I called your Stockholm office and they told me to get in touch with you.
– Yes.
– I would like to know which company supplies the meat for the restaurants on your ships.
– I don’t understand.
– I’m asking because of the news about horse meat that’s been sold as cow meat and used for meatballs. You know?
– Yes.
– So my question is where is where get your meat.
– Why?
– Because your ships come to Åland on the way from Stockholm to Tallinn and back. People who live here are your customers.
(Tystnad)
Konstigt med en rederichef som talar så dålig engelska.. Jag upprepade frågan.
– Can you send your questions, svarade hon.
– An email? Yes, if it’s easier to get an answer that way.
Hon läste upp en epostadress. Jag upprepade den. Stämmer den?
– Yes.
– Thank you, I’ll send an email.
(Klick)
Jaha, vad är det här? En mejladress som slutar på .ru? Det tyder på att mottagaren finns i Ryssland. Märkligt.
Innan jag skickade mejlet sökte jag på nätet och hittade namnet på företaget som adressen gick till.
Det hette Leva Loppan.
Leva Loppan var tydligen verksamt i Baltikum. Vad jag kunde se hade det inget alls att göra med rederiet.
Jag kontaktade rederiet igen och fick min misstanke bekräftad. Jag hade slagit fel telefonnummer och hamnat hos en kvinna i Estland som talade dålig engelska och som kanske hade något att göra med Leva Loppan.
Till henne hade jag sagt obegripligheter om Tallinnkryssningar och att hennes företag har åländska kunder. Och ”balls”.
Till sist fick jag tag på rederichefen. Hon bekräftade att rederiet inte köpt kött från den svenska grossisten som utpekats i härvan.
Det räckte för mig. Vad företaget Leva Loppan ägnar sig åt har jag ingen aning om för jag skickade aldrig något mejl till dem. Men jag skäms fortfarande.
