SÖK
MENY
Maja vår Maja
Sent ska syndaren vakna. Men efter en söndag som spenderades framför tv:n kan jag nu stolt räcka upp armen eller svara jakande när någon frågar om jag har sett filmen Stormskärs Maja. Eller stolt och stolt. Jag kan i alla fall säga att jag sett den. Jag har inte sett serien eller läst böckerna, och denna text kan för den som inte gjort det innehålla spoilers.
Många har berättat hur de gråtit sig igenom filmen när de sett den på bio och helt ärligt förstår jag ingenting?
Visst var det en välgjord film med bra skådespelarinsatser och efter följande mening kanske jag förlorar min hembygdsrätt. Men Stormskärs Maja var bland de tråkigaste filmerna jag sett på länge. Jag kan inte förstå hur man kan bli berörd av filmen. Visst var det sorgligt att Mikael och Janne dog. Men det kom ju inte som en chock att det skulle hända, detta trots att man inte sett serien eller läst böckerna. Visst är Maja en cool feminist som visar var skåpet ska stå. Men det är inte heller något nytt.
Kanske är det så att mina förväntningar på filmen var för höga. Jag vet inte varför jag valde att vänta med att se den så länge. Kanske skulle min upplevelse ha blivit en annan om jag, precis som alla andra ålänningar, sett filmen på bio.
Och som sagt, innan ropen om kölhalning blir allt för höga: Filmen var välgjord och skådespelarinsatserna var otroliga. Det är imponerande att man som ålänning inte blir obekväm när svenska skådespelare försöker tolka den åländska dialekten. Visst blev det kanske lite för många ord och fraser som lades in bara för att, men åländskan var ändå godkänd. Och visst var det kul att se bekanta ansikten bland statisterna. Och att känna igen många av inspelningsplatserna.
Men det var trots det, enligt mig, en fruktansvärt tråkig film.
Kanske är orsaken till att jag tycker så att man aldrig fick lära känna någon av karakterna på djupet, men vad vet jag?
Det bör göras tydligt att jag är allt annat än en filmexpert. Det bör även göras tydligt att jag såg Stormskärs Maja på den första dagen av mitt nya sluta snusa-projekt. Kanske är det därför jag upplevde filmen som tråkig. Livet utan snus är tråkigt.
Jag behöver kanske en Janne som säger åt mig att inga vara rädd för någge. Och att jag klarar allt bara jag vill. Kanske ska jag ge Stormskärs Maja en ny chans om några månader. Då är det kanske jag som sitter i soffan med tårar. Jag hoppas det.
