SÖK
MENY
Människor, stirra mera
Under ett par veckor har det varit en väldans trafik i min gränd. Ett hus är till salu, och intresset för det har varit stort.
Undra på det, så trevliga som vi är som bor där.
Bilarna som kryssar mellan barn, traktorer och cyklar, flanörerna, joggarna och hundpromenerarna har alla en sak gemensamt, något som de delar med resten av mänskligheten.
De spelar oberörda. De vill inte att det ska se ut som om de är intresserade av något särskilt, och ser sig således inte omkring, hälsar inte på barnen eller kikar nyfiket in i alla fönstren, så som folk gör i vanliga fall.
De bara liksom glider upp, kastar snabba getögon på objektet, och tittar sedan rakt fram igen.
Jag tänker att det kanske är någon nedärvd jaktinstinkt som sätts i spel. Som husspekulant är man jägaren som smyger på sitt byte. Man vill inte att de andra lejonen ska stjäla den saftiga gnu man fått ögonen på, och man tänker att om man inte tittar på den, så ser den inte att man är där.
Precis på samma sätt gör vår katt Leif när den jagar småfåglar. Den ligger i gräset och låtsas som ingenting, blinkar sömnigt och ser sig omkring. Den gör plötsliga rusningar, och när fågeln flaxar iväg återgår den till att spela oberörd.
Någon annan förklaring har jag inte. Det är ju inget skamligt folk sysslar med som kommer och tittar på ett hus de är intresserade av. Det är fullt legitimt att komma och tryna, till och med på sina eventuella blivande grannar.
Man kunde till och med tänka sig att man som spekulant skulle fråga hur det är att bo i gränden.
Eller kanske är det helt enkelt så att vi är så strängt uppfostrade i att det är fult att stirra, och därför inte gör det ens när det är påkallat. Eller kanske är det att man genom att visa intresse för något blottar en svaghet, ett begär som kanske inte kan stillas.
Den som inte får som den vill, bytet, huset, den begärliga antilopen, är en förlorare, och det vill ingen vara.
Jag vill föreslå en annan strategi, ni husjägare. Gå riktigt långsamt. Stirra riktigt hårt. Gå runt huset med armarna på ryggen. Stanna och glo.
Med ett sådant atypiskt beteende visar ni att ni egentligen inte är intresserade, bara nyfikna, och då förlorar ni inget även om ni är intresserade på riktigt.
