SÖK
MENY
Min bil Christine
Det har varit en sådan där vecka.
Det började med att jag hade bokat en labbtid. Jag fastade noggrant och körde dit, så trött och koffeinfri att jag blev 20 minuter försenad men det gjorde inte så mycket eftersom jag kom på fel dag. Det var bara att vända hem och fasta ännu en kväll. Jag är så rörig.
Ett par dagar senare städade jag min bil, en välbehövlig grovrengöring av insidan. Utifall att jag skulle få en passagerare nu under mitt vikariat på tidningen. Det var alltså helt osjälviskt och enbart för att inte förfära mina kollegor (ännu mer). Men, jag kom åt en låsknapp vars existens jag aldrig förut uppfattat och bilen slöt sig som en mussla. Med alla nycklarna inuti. Ja, jag hade extranyckeln i handskfacket. Jag vet.
Efter timmar av inbrytningsförsök i snöstormen gav jag upp, det är inte alls som på film så där snabbt och lätt med en skruvmejsel. Det är omöjligt. Min bil som i vanliga fall inte ens går att låsa eftersom låsknappen på nyckeln har trillat bort, blev omöjlig att forcera. Jag lyckas alltid.
När jag äntligen kom hem den kvällen förstod jag av mina meddelanden att jag missat gin rummy-kvällen som jag sett fram emot. Det var inte nästa fredag utan just denna kväll. Nu är jag jätte-jättetrött på mig själv, ska det vara så svårt?
Vad ska ske näst undrar jag bara, hjärnan har uppenbarligen förtvinat och gått upp i rök. Min snurrighet är värre än någonsin och jag tror att det beror på att det är lite mycket nu efter en lite slöare period och det trasslar ibland innan nya vanor är på plats.
Kvällen efter åker jag iallafall för att tanka det där åbäket som nu öppnats av proffs men fortsätter att spontanlåsa sig så fort man stänger dörren. Jag lämnar den på glänt för säkerhets skull, betalar med kortet, tankar. Allt är precis som vanligt. Men ändå inte visar det sig. Bensinlampan fortsätter att lysa på vägen hem och mätarnålen har inte flyttat sig. Jag tänker att den måste ha gått sönder, det har kanske runnit ner tvättmedel i panelen och orsakat något elfel? Men när jag kommer hem och har parkerat kollar jag nätbanken och ser att pengarna för tankningen har förts tillbaka till mitt konto. Ingen bensin i tanken alltså och nu känner jag att det här är ju inte klokt. Det måste vara otur, det kan inte bara vara jag. Tills jag ska gå ut ur bilen och upptäcker att alla dörrarna är låsta. Jag kommer inte ut. Jag är inlåst och sitter där i fem minuter och rycker i handtaget. Och nu är nervsläppet nära. Jag morrar dovt i natten och kastar mig mot dörren så att vi nästan välter och då äntligen släpper den ut mig, min ljusblåa lilla buss, som uppenbarligen är totalt besatt av satan nuförtiden.
Men trots att hjärnan och all organisationsförmåga saknas och trots otur och det faktum att min bil gaslightar mig så har jag det ganska bra ändå. Till min glädje firar jag sportlov på världens finaste redaktion och har jag tur så smittar den generella intellektuella skärpan som råder här, av sig lite på mig. Bilen ska på exorcism till verkstaden bums men jag har ingen aning om hur jag ska förklara för mekanikern vad som är fel och samtidigt behålla värdigheten.
