SÖK
MENY
Min robokjol
Familjen har fått en ny medlem. Maken kom hem med henne från mässan i söndags – meddelade att han hade köpt sig en leksak. Jag tror han köpte den till mig, men han vågade inte säga det förrän jag hade godkänt henne.
Hon är drygt 30 cm i diameter, kanske 10 cm hög, har en vid svart kjol med vit underkjol och så en väldigt rund kropp. Som en boll. Maken föste in henne under sängen, det är där hon skall utföra sitt livsverk, men hon for omkring litet överallt.
Det handlar om en liten robot. En robot som torkar damm från golvet. Dammet fastnar i underkjolen, som kan borstas av, men som man rätt snart blir tvungen att byta. Åtminstone i vårt hushåll.
Vi har en mycket vacker sängkammarmöbel. Arvegods. Och liksom mycket annat gammalt är den inte särskilt praktisk. Utöver att sängarna är både smalare och kortare än dagens mode så är de också lägre. För att dammsuga inunder måste man ner på knä och sedan nästan krypa fram med dammsugaren.
Med tanke på att varken ryggar eller knän blir yngre med åren så kryps det inte så ofta.
I söndags skickades så den lilla kjolförsedda bollen in bland dammråttorna och åkte ut och in och fram och tillbaka. Och varje gång hon stötte mot en mattkant – vi har var sin sängmatta – så lämnade hon tydliga bevis efter sig för att hon verkligen gjorde nytta. Så vi plockade dammtussar från mattorna i samma takt som den lilla robottösen avlämnade nya.
Jag försökte också plocka bort tussar som hade fastnat i kjolen, men det var inte helt lätt, för hon stod aldrig stilla.
Hon nöjde sig inte med att fånga upp damm under sängen. Hon var in under spegelbordet, slank in i klädkammaren, försökte komma in under bokhyllan i sovrummet men det var för lågt i tak.
Men som sagt, mattkanter, trösklar och liknande stannar hon upp för. Så jag hjälpte henne diskret över tröskeln till badrummet, där hon dansade omkring på marmorgolvet som en riktig prinsessa.
Sen blev hon trött och tog paus. Maken hade programmerat henne för 30 minuter och det var ganska lagom. Nyborstad om kjolen fick hon ta igen sig bredvid dammsugaren.
I går morse, när jag hade skjutsat maken till det väldigt tidiga morgonflyget och tog igen mig med en kopp kaffe kom jag att tänka på att varför inte ha litet sällskap. Så hon fixade vardagsrumsgolvet mellan mattorna innan klockan hade blivit halv 8. Efter det lade hon sig under tidningsvagnen. Verkligt klokt, det finns ju en risk för att man annars trampar på henne. Och det lär varken hon eller lårbenshalsarna gilla.
Leksak, helt klart. Men en väldigt personlig sådan. Och där ligger problemet – vad skall vi kalla henne? Hon måste få ett namn.
Och en annan sak, kan man göra hushållsavdrag för henne?
HARRIET TUOMINEN
