SÖK
MENY
Mitt sommarlov
Semestern är förbi, trots att en hel del av sommaren fortfarande återstår. Det blev en lagom blandning av motionsidrott, odling, soffhäng och sol och hav. Här är några höjdpunkter – och ett riktigt bottennapp.
Semesterns endorfinkick. Semestern inleds intensivt med orienterarnas klimax: Venla och Jukola. I år samlades vi på flygfältet i Kauhava och njöt av snabblöpt österbottnisk terräng. Jag fick oplanerat äran att starta i Venlakaveln och känslan att ge sig av till skogs med 1 200 andra damer är oslagbar. Det blev ett så gott som prickfritt lopp. Krydda med bastu, goda vänner och många skratt och jag är hög på endorfiner i flera dagar.
Semesterns wow. En kvartett paddlare riktar kompassen mot Örlandet, Kökar för en tre dagars paddeltur. Första eftermiddagen står solen högt, vattnet ligger plittplatt och vi kan inte sluta hänföras. Pricken på i:et blir när vi möter Skiftet på fjärden utanför Kyrkogårdsö och färjan skapar det snyggaste svallet. En minnesbild att bära med sig.
Semesterns utskällning. Med två resor till Österbotten har jag suttit av fyra pass Åland–Åbo utan hytt. Med bekväma kläder, öronproppar och en uppblåsbar kudde är det dock rätt enkelt att zona ut och slå ihjäl timmarna. Så länge man inte sätter sig på fel lediga stol. På min favoritplats är en av fåtöljerna ”reserverad” med en handväska. Jag sätter mig sonika i en annan fåtölj, utan handväska. Två minuter senare uppenbarar sig en snofsig kvinna som upplyser mig om att även min plats är reserverad – i en rätt sur ton som antyder att jag borde veta bättre och att jag, som uppenbart inte kryssar, borde gå och gömma mig någon annanstans. Jag kontrar med att jag bara satt mig i en tom stol och gör ingen antydan om att resa mig. Följden blir världens utskällning där kontentan är att jag är både ouppfostrad och fräck. Snart ansluter hennes man med en ny triad i samma ton. Jag baxnar över vuxna människors barnslighet, sätter i öronpropparna och zonar ut.
Semesterns flygtur. När hela Åland går bananas över några segelbåtar valde jag att leta skärmar i Kronoby. Terrängen var … vi kan kalla den intensiv (läs tät och eländig). Den andra dagen finner jag mig plötsligt i en ogenomtränglig skog av ungbjörkar, fastnar med foten i ett hål och ligger plötsligt på mage över ett gäng ungbjörkar, med fötter och armar i luften.
Semesterns final. Att avsluta semestern med att angöra Långnäs vid 01.05 är ingen höjdare. Med en förstående chef som tycker det är helt okej med sen ankomst första dagen är det ändå görbart. Att vakna följande förmiddag och mötas av beskedet att jag numera är faster till en ny liten – verkligen yttepytte – människa blev en fin final. Välkommen till världen, jag lovar göra mitt bästa som faster!
