SÖK
MENY
Nog har vi väl råd?
Nu i budgettider är det många som vill diskutera sparkrav. När pengarna inte räcker till allt behöver man såklart prioritera. I måndags läste jag en nyhet på Ålands radios hemsida. Den handlade om två personer som saknar tak över huvudet och som av olika anledningar har svårt att dra nytta av de samhällsstöd som finns. Vad de i stället skulle vilja ha är ett härbärge så att de inte behöver sova utomhus på nätterna. Nu är temperaturen mellan 0 och 6 grader, även på natten. Dessutom är det blött. Och snart kommer vintern.
När radion kontaktar rätt myndighetsperson på KST får de svaret att det nog skulle finnas behov av ett härbärge, men att det skulle hjälpa så få människor att det i nuläget inte finns planer på en sådan boendelösning. Knappast en tröst för de som behöver någonstans att sova just nu.
Däremot finns andra planer: något KST kallar för ett socialpsykiatriskt boende och stödboenden med träningslägenheter.
Kanske det är bättre, det vet jag inte. Men det blir inget med det heller, eftersom det i budgeten inte finns medel för en sådan satsning.
Och man får väl vara glad åt att behovet av tillfälliga boenden anses vara lågt.
Men det är en nyttig påminnelse, speciellt inför den här veckans budgetdebatt. För det finns många synpunkter på hur pengarna i vårt samhälle ska fördelas. Flera kommuner har meddelat att pengarna är slut och kostnaderna har ökat de senare åren. När Lumparlands kommunföreträdare i somras fick frågan vad som har stjälpt ekonomin blev svaret tre bokstäver: KST. Lumparlands kostnader har ökat, visst. Men alla kommuner betalar numera solidariskt för den åländska sociala servicen vilket betyder att andra kommuner har fått bära en mindre del av lasset.
På andra håll pågår nu en kampanj att rädda skolfartyget Michael Sars som enligt budgetförslaget ska säljas. Och från lagtinget lär den kommande budgetdebatten säkerligen innehålla protester mot att linfärjor i skärgården ska gå på turlistor, och inte som taxibåtar.
Jag menar inte att de frågorna inte är viktiga, också.
Men på andra sidan finns ålänningar som önskar sig ett härbärge för att slippa sova utomhus. Och i ett av världens rikaste områden borde människor inte behöva sova ute. Och även om man inte bygger ett härbärge så borde det finnas något slags skyddsnät som akut kan kastas ut för att fånga människor i den här situationen.
Om landskapet måste prioritera så borde de hemlösas situation prioriteras först.
För nog måste väl pengarna räcka till det?
