SÖK
MENY
Om alla vore pang på
Ibland tror Inga Heller att hon är med i Dolda kameran. Det här är inte sant, bara, tänker hon.
Detta hände senast hon och gobbin for med taxi i Stockholm. Chauffören satt först och messade. Hans passagerare fick snällt vänta någon minut. Sedan brakade det lös:
– Ja, ni får ursäkta, jag ska väl egentligen inte prata så mycket, men nu bara måste jag säga som det är, utbrast han på bruten svenska.
Genom hela storstaden berättade han om sitt liv. Med temperament. Och många gester.
– Nu är det så här att jag ska snart gifta mig, alltså. Men hon vägrar gå med på äktenskapsförord. För mig betyder det egentligen ingenting. Jag kan riva sönder pappret med en gång. Men att hon inte vill skriva på, det gör mig misstänksam. Om det inte är mina pengar hon är ute efter – varför skriver hon inte under då? Och så säger hon samma sak om mig. Om jag egentligen inte skulle bry mig om äktenskapsförordet, då skulle det ju inte vara något problem. Jag ska lita på henne, säger hon. Kan jag det, tror ni? Vad säger farbror?
Gobbin i baksätet himlade med ögonen.
Chauffören hade mer att berätta. Han hade varit gift en gång förut. När han hade varit i det forna Jugoslavien på två månaders obligatorisk militärtjänstgöring och kom hem igen var frun gravid. Med en annan.
– Det var som en kniv i hjärtat på mig! Och alla mina pengar – vips borta! Nu kan jag inte lita på en kvinna igen.
Taxichaffisen hade två företag och arbetade minst 12 timmar per dag. Han hade sett mycket elände i Sverige, sa han. Det värsta han visste var när fina kvinnor hånglade med sina chefer i baksätet och sedan trippade på höga klackar uppför gången till sina sovande familjer i tjusiga villor.
– Tur att ni är från Finland, tyckte han. Där säger man en sak och menar en sak. I Sverige säger man en sak och menar en annan sak.
Då kom Inga Heller äntligen på svar på tal.
– Du borde jobba mindre och älska mera!
– Ja, ja det har jag sagt till mig själv i tio år snart. Men det är inte så lätt. Allt var bättre när ni var unga. Då kunde man tänka på familjen, jobba hårt och lita på varandra.
Det visade sig att han var 37 år.
Tänk om vi ålänningar skulle vara sådär vidöppna, så pang på. Vad skulle vi få höra? Kanske detta:
– Allt jag gör blir så h-lvetes, h-lvetes fel.
– Makt känns bra.
– Mina älskade ungar tar knäcken på mig.
– Pengar är bättre än människor.
– Jag dör opm det inte blir sommar snart.
– Egentligen är jag rätt trött på kärringen där hemma.
– I grund och botten ärjag nöjd med mig själv. Snygg är jag också.
– Vi är helpanka, har inte råd att fara någonstans i år.
– Jag vill bara gå hem och lägga mig.
– Vaddå kris i Mellanösten? Jag ligger med en kollega. Det är vad jag kallar kris det.
– Varje dag ser jag fram emot att få se på Nanny på tv:n.
