SÖK
MENY
Så vet du när du kan fimpa en tråkig bok
Jag läste nyligen om ”100 minus din ålder”-regeln, och piggnade till för den ger mig en ursäkt för min litterära lösaktighet: om jag inte gillar en bok efter att ha gett den en rimlig chans så har jag rätt att slänga den i väggen (eller varsamt lägga den i ”lämna tillbaka”-högen om det är en biblioteksbok).
Såvitt jag kunnat få fram är ”100 minus din ålder”-regeln från början en tumregel för privatsparare, gäsp. Tanken är att ju yngre du är, desto mer kan du ta risker med spännande aktier som kan rusa eller rasa hejvilt, och ta det lugnt med räntefonder som bara tuffar på. Till exempel om du är 30 år så ska du ha 100-30 = 70 procent i aktier, och 30 procent i räntefonder. Om du är 60 så ska du ha 100-60=40 procent i aktier, och resten i trygga, tröga räntefonder.
Många som kan och bryr sig mer om investeringsstrategier än jag har sågat den här regeln. (Det enda jag vet är att när det krisar på marknaden så är rådet till småsparare alltid att ”ha is i magen”, aldrig ”paniksälj precis allt”. Någon måste tjäna på att småspararna pantar på sina papper.) Men jag tror starkt på den när det gäller böcker.
För den här formeln ger mig stöd att läsa till sidan 40 och därefter fatta ett vetenskapligt – det är sifferbaserat, så: vetenskapligt – grundat beslut om jag ska idas läsa vidare eller inte. Andra har inställningen att om man väl har läst första sidan i en bok så har man åtagit sig att läsa till slut, oavsett hur det tar emot. Om du är sådan, tänk då på ”100 minus din ålder”-regeln. Det är en bok. Du har inte gift dig med den. Det finns oräkneliga andra böcker därute som bara längtar efter att du ska dejta dem i stället, och som är snyggare, smartare och roligare.
Böcker jag har slutat läsa på senare tid: Kjell Westös två senaste romaner (Gud förlåte mig). En nyutkommen spänningsroman där hjältinnan hamnade i slagsmål med en zombie (över till dig, J). Karl Ove Knausgårds ”Min kamp” – jag kom till sidan 50 i del 1. Men det kan ha varit ganska jämnt tio år sedan, så den fick sin chans. (En pedant säger kanske att jag borde ha gett del 2-6 av ”Min kamp” motsvarande chans, för att veta om det var värt för mig att läsa alla 3 700+ sidorna. På det svarar jag: lägg dig inte i.)
I en framtida spalt: ”5 sekunders-regeln”, om hur länge en matbit får ligga på golvet och fortfarande vara ok att plocka upp och äta. Den verkar även vara någon beskäftig personlighetsutvecklingsregel, men jag struntade i att läsa in mig på det.
Jag har en hel trave med böcker hemma att läsa. Åtminstone till sidan 40.
