Det är fredag förmiddag på redaktionen. Stämningen är relativt lugn, för att vara Nya Ålands redaktion. Mitt i allt känner min bordsgranne och kollega Heidi att något måste hända. En glitterburk hälld över doktor Tomis hår senare och fredagskänslan är total. När det senare kommer fram att glittret fastnat i håret och att Tomi kanske behöver raka av sitt hår, skiner jag upp. Som flintis finns det inget bättre än när andra män känner sig nödgade att gå samma väg som mig till mötes.

Skadeglädje är glädje i dess renaste form.

Algoritmen på mina sociala medier gör att det ofta kommer upp klipp på när folk skadar sig, blir skrämda eller gör bort sig och jag älskar det. Klippet på när en golfare utan vetskap får en leksaksorm fastknuten runt foten för att sedan i panik springa för sitt liv, med ormen hack i häl, där allt slutar med att golfaren faller och ser ut att slå sig rätt hårt ger mig ett skratt som förlänger livet.

Egentligen skäms jag över min skadeglädje. Och det är verkligen tråkigt när något som drabbar mig skänker skadeglädje till någon annan.

Som i vintras när jag på väg till jobbet halkade och blev sittandes i en vattenpöl. Eller när jag som 12 åring, i protest mot min mamma som tvingade mig att ha cykelhjälm, stannade cykeln vid ett dike fyllt av brännässlor och tog av mig min cykelhjälm och slängde den i diket. Problemet var att jag samtidigt som kastet gjordes tappade balansen och följde med hjälmen ner i diket. Där låg jag i diket med tårar som sprutade. Jag var arg på allt och alla, men kanske mest på mig själv. Det var första gången jag lärde mig att karma faktiskt är en bitch.

Skadeglädjen grundar sig nog i en avundsjuka. Jag blir irriterad när jag ser män, som är mycket äldre än mig, med en hårlinje likt Noel Gallagher eller för den delen doktor Tomi. Det gör ont i mig när någon lägger upp att hen sprungit 20 kilometer klockan 06 innan jobbet.

Avundsjuka är ocharmigt men också mänskligt och kan föda en motivation till att bli bättre på något.

Nu sitter jag och väntar med spänning på doktor Tomis hämnd mot Heidi. Jag har redan kommit med förslaget bortklippt hästsvans, men det var tydligen att ta det hela för långt. Men jag har stora förhoppningar på vad som komma skall och hoppas på något välplanerat och spektakulärt.

Fortsättning följer…

TEXT:

William Stenius

william.stenius@nyan.ax