SÖK
MENY
Skärgården vs. Stan
Precis som alla andra skärgårdsungar tvingades jag lämna mitt trygga hem mitt ute i skogen på Föglö för ungefär ett och ett halvt år sen. Jag hystes in i en liten dragig etta i Strandnäs och förväntades på egen hand laga mat, städa, plocka upp efter mig och ta mig i säng i tid på kvällarna.
Ni vet, allt det där som mammorna egentligen gör åt en. I all ensamhet fick jag mycket tid över åt att begrunda vissa skillnader som finns mellan livet på skärgårdsöarna och ”civilisationen” som mariehamnarna kallar det.
På Föglö har vi kollektivtrafik som går två gånger per dag och i Mariehamn har vi stadsbussen som 26 gånger per dag från centrum. Mitt första problem blev alltså stadsbussens turlista. Vad heter min hållplats? Vad betyder siffran som står efter hållplatsen? Var ska man hoppa på och av?
Jag blev också lite imponerad av att på en halvtimmes tur åt Strandnäs-hållet hinner bussen stanna 20 gånger och mellan vissa hållplatser är det ungefär 100 meter. Varför slår man inte ihop de närliggande hållplatserna och går några meter extra? Man känner sig alltid lika jobbig när det kliver av någon på hållplatsen före och man trycker på stoppknappen för att stiga av de där 100 meterna senare.
I hela mitt sjuttonåriga liv har jag lärt mig att posten kan man cykla efter klockan två på eftermiddagen från postburen, punkt och slut. Nu blev jag väckt av tidningen som trillade in i brevinkastet på dörren varje morgon vid sjutiden.
Från att ha fått reda på dagens nyheter lagom till mellanmålet blev jag nu en nyhetsuppdaterad ålänning med tidningen framför nosen redan vid frukosten.
Avstånden blev också något kortare på den här sidan av Åland. Istället för att åka färja och bil en timme var det nu bara att hoppa på cykeln eller stadsbussen och åka dit man ville på några minuter.
Dessutom finns det tre stora matbutiker inom cykelavstånd att välja mellan istället för att tvinga en stackars förälder att köra till butiken bara för att man vill ha choklad.
Nu ska vi ju dock komma ihåg att det faktiskt är skillnader på Föglö och Mariehamn och att man kanske inte kan jämföra en ö med 600 invånare med en stad med 11.000 invånare. Förutsättningarna är helt annorlunda och det skulle inte fungera att driva en buss på Föglö som går 26 gånger per dag.
Mitt slutgiltiga konstaterande blir dock att Föglö är bra på sitt sätt och Mariehamn med.
