SÖK
MENY
Skönt och oskönt
Det finns inget skönare och vackrare än Mariebad klockan 06.15 en onsdagsmorgon i damernas omklädningsrum. Det är tyst. Det är rent. Det är ensamt. Helt lugnt. (Men bara en halvtimme senare är det full rulle när alla vattengympatanter anländer morgonrufsiga och glada.)
Det finns inget skönare och vackrare än Mariebads simhall en morgon vid sexsnåret då solen går upp bakom Slemmern som en strålande röd tomat. Man kan faktiskt som morgonsimmare råka ut för att få simma rakt i en guldglittrande solgata så där på bana tre vid halv sjutiden.
Det finns inget skönare och vackrare än utsikten från terapibassängen en vintereftermiddag när Slemmerns is är full av vintersportande mariehamnare. Denna syn måste vara i världsklass. Från vilken annan vattengympabassäng kan man skåda isjakter och moppekillar, skidåkare, långfärdsskrinnare, överlyckliga hundar som slår knut på sig själv av glädje i rena rama vinter-yran på isen?
Och så dessa kitesurfare, de neongröna seglen som på ett högst hisnande sätt bär upp folk högt mot den klarblå himlen. Det är just något att se på när gympaledaren står och hojtar om att springa, hoppa, cykla, veva på och hela tiden byta håll så att det tunga vattenmotståndet ska bekämpas.
Och så en och annan andfågel som svirrar över ytan sommartid och en och annan kråka vintertid. Ibland ses örnar sittande mitt på isen. (Men det var ett tag sedan nu.) Ibland ses svan och annan fågel fara omkring, fritt och härligt.
Och så sjöfararkapellet, vårt allra heligaste vardagligaste hemliga rum. (Det finns nog ofta en och annan där som sitter och funderar över tillvaron.) Det lilla vita rara, Åland mest fotogeniska byggnad, där det numera dessutom fladdrar ljus i fönstrena på kvällarna.
Det finns inget skönare och vackrare än utebassängen en regnig/snöig dag när man kan öppna munnen och få regndroppar/snöflingor rakt på tungan när man gonar sig i det ljumma vattnet. (Eller se ett eller annat ungt par hångla lite.)
Det finns inget skönare och vackrare än barnbassängens miljontals bubblor som lekande lätt masserar huden och brister fjärderlätt glimmande. Här ska man simma – när barnen inte är där – under ytan, med simglasögon, och njuta av bubblet.
Det finns absolut ingen skönare och vackrare än alla de pappor som simmar i Mariebad på söndagar med sina telningar. Små barn njuter och hisnar i det bubblande varma vattnet, stora barn busar och skrattar och får stå på pappas axlar innan de dyker i böljan den blå.
Det finns inget skönare och vackrare än vårt sköna Mariebad.
Det är bara en sak Inga Heller inte förstår. Guldpuppan. Det jättelika gula puppan på väggen i motionssimhallen som numera dessutom börjat flagna i färgen. Ska den vara skön den? Eller?
