SÖK
MENY
Slösaktighet i kristider
Jag har alltid varit en sån som sparar pengar på hög. Jag köper mycket sällan nya kläder, kör en bensinsnål Honda Civic från -97 och har inga lån. Tråkigt liv kanske, men jag känner mig fri.
Till skillnad från många av mina vänner som sitter med lån i miljonklassen (i Sverige) vet jag precis vad jag har att röra mig med varje månad. Mina tillgångar skiftar inte beroende på låneräntor och jag äger inte ens ett kreditkort.
Vem kom på att lycka sitter i hur fint hus man har eller i hur fin bil man kör? Det är helt vansinnigt, och trenden leder till att många i min ålder, alltså 20–25, sitter med lån upp över öronen och reflekterar inte ens över hur mycket pengar det handlar om. Det blir till slut bara siffror på ett papper.
Men vad händer om bubblan spricker? Om räntan skenar i väg och bostadsmarknaden dalar? Eller inte minst om man blir sjuk och inte kan jobba som förut?
Förstå mig rätt, jag menar inte att det är fel att ta lån för att köpa bostad och bil om man har råd med det. Det är helt i sin ordning och varje persons egna val. Men jag väljer inte det, och det kan faktiskt provocera en del.
Att vi väntar med att renovera tills vi har sparat ihop tillräckligt med pengar har av vissa blivit ifrågasatt. Men så länge det bara handlar om ytskikt och inte om fuktskador eller annat akut så struntar jag i om tapeterna är 30 år gamla eller om parketten behöver slipas.
Vem bryr sig? Inte jag och inte min man. Och då spelar det ingen roll, eller hur?
Det här med att mäta status och lycka i materiella ting får mig att kräkas. För mig är lycka att komma hem till min man varje dag efter jobbet och känna matoset i hallen. Att sjunga med i någon dålig låt på radion under en roadtrip med bästa kompisen eller att ligga i hängmattan med katten på magen en solig sommardag.
Klyschigt javisst, men jag tror verkligen inte att man kan bli lycklig av saker. Och varför då hålla på att skuldsätta sig och äventyra sin framtida ekonomi?
Nej, jag lever hellre enkelt och vet att jag kan leva på mina sparade pengar ett tag om det krisar.
Men jag är också medveten om att alla inte har det som jag. Det finns de som konstant måste kämpa för att få vardagen att gå ihop på grund av orsaker som till exempel sjukdom eller andra personliga omständigheter. Jag skänker just er en tanke så här i skrivande stund under mellandagsruschen då det ständigt tjatas om Ipads, tv-apparater och andra saker att fynda på reorna.
Själv ska jag kura upp i min sönderklösta soffa, dricka ett glas äppelcider och läsa min pocketbok som jag köpte på bokrean förra året i stället för att slänga i väg pengar på en ny mobiltelefon.
Känns rätt skönt faktiskt.
Carin Karlsson
